Man vet vad man har men aldrig vad man får
Undertecknad vill komma med ett par inspel till den offentliga debatt som kommit igång med anledning av Centerpartiets initiativ till Miljö- och jordbruksutskottet att regeringen ska verka i riktning mot ytterligare regelförenkling för de som bedriver småskalig vattenkraft. I samma pipeline ligger Centerpartiets politiska krav på avskaffande av det generella strandskyddet samt stärkt äganderätt i skogen. För det första är strandskyddssynpunkter och den därtill kopplade frågan om allemansrätt och dess existens vattennära något nytt. Undertecknad skrev boken Allemansrätten och dess framtid tillsammans med professor Klas Sandell redan 2011. Vad vi kom fram till var att vinsterna med att urgröpa allemansrätten på långt när inte uppvägs av förlusterna för kollektivet som använder allemansrätten. Debatten då handlade om att inskränka allemansrätten för kommersiella aktörer, exempelvis kopplat till bärplockning eller kommersiell upplevelseturism.
Samtidigt med mitt arbete med att analysera allemansrätten jobbade jag med strandskyddets alla rättsliga aspekter och ärendetyper professionellt som naturvårdsjurist vid Länsstyrelsen Skåne. Att analysera allemansrättens juridik och samtidigt arbeta med strandskyddsärenden i det tätbefolkade Skåne land har lärt mig två saker:
- Att förstå och uppskatta vår långa tradition av bestämmelser som verkligen understödjer kollektivets rätt att vistas i naturen.
- Att man som det gamla uttrycket säger inte ska kasta ut barnet med badvattnet! Detta betyder tveklöst att avskaffande av den rättsliga grundprincipen om generellt strandskydd per automatik kommer att betyda att man också börjar urgröpa allemansrätten där den bäst behövs, det vill säga i områden där det är trångt om saligheten.
En självklar insikt då man talar med många kommuner om strandskydd är att det fattas en analytisk dimension som handlar om följande: Vad skulle hända med fastighetspriserna i hela kommunen, särskilt de fastigheter som ligger en liten bit från men inte intill vattnet, om bebyggelse släpps på för ett fåtal strandlokaliserade fastigheter? Likabehandling gäller enligt kommunallagen och att gynna ett fåtal fastighetsägare på flertalets bekostnad är rättsligt mycket tveksamt. Jag har lång erfarenhet från USA, där hela turistnäringen lider svårt av att det inte går att arrangera naturturism på avstängd mark.
Då Centerpartiet nu föreslår den här typen av rättsideologiskt mycket genomgripande förändringar, så är det faktiskt stick i stäv med hur den liberala idétraditionen ser ut. Individens frihet ska sträcka sig maximalt dithän att någon annans frihet inskränks. Då kollektivets samlade intresse av frihet sätts åsido, då blir politiken inte konsekvent.
Som lagfaren och grundlagskänslig vill jag också påminna om att den här typen av förändringar blir irreversibla. Den mark som tillåts privatiseras kan aldrig någonsin mer göras tillgänglig, om inte markägaren accepterar detta. Jag ser också framför mig monopolisering av naturen, som innebär att den som sluter avtal med markägaren att nyttja marken också kan få ensamrätt därtill. Den här typen av juridiskt systemskifte skulle på mycket kort tid ödelägga en lång sedvanerättsligt betingad tradition av tillgänglig natur. Då exempelvis amerikaner talar om Sverige vet man mycket lite om kungahuset, men en massa om Ikea och faktiskt lite om allemansrätt.
Dr Margaretha Svenning, naturvårdsjurist