Återställning av flottleder

Vid återställning av flottleder eftersträvar man att vattendraget skall återfå den variation som fanns innan vattendraget rensades. Sten och block läggs tillbaka, stängda sidofåror öppnas och död ved återförs. Grus kan tillföras där det saknas. Det skapar djupare partier, grundare sträckor, snabbare och långsammare vatten och fler gömställen för fisk och andra vattenlevande djur.

Rätade vattendrag och grävda diken

Ett naturligt vattendrag som har rätats är inte samma sak som ett grävt dike. En bäck eller å kan ha fått sina krökar avskurna och bottnen fördjupad för att vattnet snabbare ska lämna marken. På andra platser har helt nya diken grävts för markavvattning.

Ett rätat vattendrag kan återställas och få tillbaka ett mer slingrande lopp. Ibland finns delar av den gamla fåran kvar och kan kopplas in igen. Den längre och mer varierade vägen ger fler djup, strömhastigheter och strandmiljöer. Diken som inte längre behöver avvattna mark kan i andra sammanhang läggas igen eller dämmas så att vattnet stannar längre i landskapet.

Öppna vandringsvägar

Fisk och andra vattenlevande djur behöver kunna röra sig mellan platser där de leker, växer upp, söker föda och övervintrar. Dammar, fellagda vägtrummor och andra konstgjorda hinder kan stänga av långa delar av ett vattensystem.

En damm som inte längre behövs kan avvecklas och barriären tas bort, att avveckla dammar både öppnar vandringsvägen och återskapar överdämda strömhabitat. En vägtrumma kan bytas, sänkas eller ersättas med en lösning där vattendragets botten fortsätter genom vägpassagen. Om ett hinder måste finnas kvar kan en fiskväg eller annan passage behövas. 

Lek- och uppväxtområden

Lek- och uppväxtområden är ofta den livsmiljö som skadats mest av flottledsrensning och dammar och en insats att återskapa dem kan ge stor effekt på fiskpopulationerna. Lax och öring gräver ned sin rom i grus där vattnet kan strömma genom mellanrummen. En sådan plats kallas lekbotten. Vid återställning kan grus läggas ut där strömhastighet, djup och övriga förhållanden passar för att återskapa en lekbotten.

Vatten måste finnas i fåran

Vid vattenkraftverk kan en stor del av vattnet ledas genom turbiner, kanaler eller tunnlar medan den naturliga fåran får mycket lite vatten. Då räcker det inte att bottnen återställs eller att en passage byggs. Det måste också finnas tillräckligt med vatten när fisk ska vandra och leka och när andra arter använder sträckan. Vattenmängden, årstiden och hur snabbt flödet förändras spelar roll.

Strandzoner och svämplan behöver också återställas

Träd och buskar längs vattnet ger skugga, stabiliserar stränder med sina rötter och tillför löv och död ved. Rötter, överhängande vegetation och ved skapar också skydd och livsmiljöer nära strandkanten.

Svämplan är lågt liggande mark intill vattendraget som översvämmas vid höga flöden. Där kan vatten breda ut sig, sediment avsättas och tillfälliga grunda vattenmiljöer bildas.

Kontrollera om återställandet fungerar

Kan fisken passera? Har en vägtrumma slutat vara ett hinder även vid låg vattenföring? Finns det vatten i sidofåror och naturfåror när det behövs? Har lekgruset flyttats av vårfloden eller fyllts med fint sediment? Använder fisken den återställda sträckan? Hur utvecklas populationerna? Har tidigare utestängda arter återetablerats?

Älvräddarna arbetar för att skadade vattenmiljöer ska få tillbaka fria vandringsvägar, fungerande flöden och livsmiljöer för de arter som hör hemma där. Älvräddarnas roll är ofta att driva på för rätt åtgärder genom miljörätt, remissarbete, opinionsbildning och samverkan. Det praktiska återställningsarbetet utförs av länsstyrelser, kommuner, fiskevårdsområden, markägare och föreningar. Genom initiativet Vattenväktare engagerar Älvräddarna medlemmar, skolungdomar och många andra att hjälpa till med det omfattande återställningsarbetet som är så viktigt för att hjälpa naturen att återskap levande vattenmiljöer.