Våra framgångar

Vindelälven – framgången som inspirerade

Vindelälven är en avgörande del av Älvräddarnas historia, men beslutet att inte bygga ut älven kom 1970 – fyra år innan Älvräddarnas Samorganisation bildades. Vindelälvsstriden visade att en planerad vattenkraftsutbyggnad kunde stoppas och inspirerade nya älvräddargrupper i andra delar av landet. I den första styrelsen finns representanter för bland andra Rädda Ljusnan, Kommittén Rädda Västerdalälven, Aktionsgruppen för Härjedalsljusnan, Kampen för övre Ljungan och Kommittén för Byske och Åby älvar. Göran Bryntse från Rädda Ljusnans Stockholmsgrupp blev organisationens första ordförande.

Fria älvar fick lagligt skydd

Under 1970- och 1980-talen arbetade medlemsgrupper över stora delar av landet mot nya vattenkraftsutbyggnader. Bland dem fanns Rädda Västerdalälven, Rädda Ljusnan, Aktionskommittén Rädda Klarälven, Kampen för övre Ljungan, Ammerågruppen, Kommittén för Byske och Åby älvar, Kommittén för Kalix och Kaitum älvar och Aktionsgruppen mot Råneälvens exploatering (AMORE).

Det politiska skyddet byggdes stegvis ut. Riksdagen beslutade 1977 att Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven samt flera skogsälvar och outbyggda älvsträckor skulle undantas från fortsatt vattenkraftsutbyggnad. Skyddet lagfästes och utvidgades senare genom naturresurslagen. Där kom bland annat Lögdeälven, Byskeälven och Råneälven att omfattas. Ammerån fick senare ett utökat skydd. År 1993 började Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven benämnas nationalälvar.

Älvräddarnas medlemsgrupper drev remissarbete, opinionsbildning och lokala kampanjer medan skyddet byggdes ut. I Kalixälvdalen ordnades informationsmöten, utställningar och stora manifestationer mot utbyggnadsplanerna. Olov Jonsson hörde till dem som informerade lokalt, bland annat i Kamlunge 1981. Älvdagarna i Kalix 1983 samlade flera organisationer, samebyar och lokala grupper i ett gemensamt motstånd.

Råneälven

Råneälvens öde avgjordes i riksdagen i november 1986. AMORE, en medlemsgrupp i Älvräddarna, hade då arbetat i omkring tio år mot utbyggnadsplanerna. Linjen att skydda älven vann med 21 rösters marginal. (Gunnar Westrin, ”Den gröna omställningen förblindar!”, Älvräddaren 2024, s. 16–19.)

Sölvbackaströmmarna

Kampen handlade inte bara om hela älvar. När en väg spärrades av i Storsjö Kapell 1979 för att hindra maskiner från att nå Sölvbackaströmmarna i övre Ljungan blev konflikten riksbekant. Riksdagen gick senare emot regeringens linje och utbyggnaden stoppades. Staten löste därefter in fallrättigheterna.

Ammerån

År 1990 avslog regeringen två kraftbolags ansökan om att leda över vatten från Ammerån till Gesunden för att öka elproduktionen i kraftverk längre ned i Indalsälven. Ammerågruppen hade under lång tid arbetat mot projektet. Överledningen blev aldrig av och Ammerån fick senare förstärkt lagligt skydd.

Brunnsberg

I början av 1980-talet väcktes planerna på Brunnsbergs kraftverk i den sista fria strömsträckan av Österdalälven mellan Åsen och Älvdalen. Älvdalens Älvräddare organiserade namninsamlingar, medlemsmöten, demonstrationer och uppvaktningar. När kraftverksfrågan folkomröstades 1994 röstade närmare 80 procent nej till kraftverket.

Den 20 augusti 1998 beslutade regeringen att inte tillåta ytterligare ett kraftverk i Älvdalen. Efter nära två decennier var Brunnsbergsprojektet stoppat. Tjugo år senare satte Älvdalens Älvräddare och Älvdalens kommun upp en minnesskylt över Älvkampen i Älvdalen.

Långforsen

Långforsens kraftverk i Långan visar att en juridisk förlust inte alltid är slutet. Jämtkraft ville bygga upp det gamla kraftverket med en ny damm och ett nytt kraftverk. Processerna pågick i årtionden och 2017 stod det klart att det äldre tillståndet gav bolaget rätt att bygga.

Älvräddarna och Sportfiskarna hade då bedrivit en intensiv kampanj mot projektet, med stöd från bland andra Naturskyddsföreningen. Omkring 4 000 mejl skickades till Östersunds kommun, Jämtkrafts huvudägare, och en lång rad profiler deltog i opinionen mot utbyggnaden.

Trots att bolaget hade vunnit den juridiska striden blev kraftverket inte återuppbyggt. Jämtkraft beslutade 2020 att avveckla anläggningen. Under 2024 revs kraftverket och dammen och forsen återställdes. Resultatet blev det som Älvräddarna hade arbetat för: Att livsmiljöerna i och vid Långforsens vatten får flöda och utvecklas fritt. .

Forsliden

Vid Forslidens kraftverk i Tallån motsatte sig Älvräddarna en ansökan om lagligförklaring och fortsatt drift. Ansökan avslogs 2019. Därefter medverkade Älvräddarna till att en frivillig avveckling kunde genomföras med stöd från Vattenkraftens Miljöfond. Forsliden blev ett mycket tidigt fall i det nya systemet och beskrevs då, med hänvisning till miljöfonden, som den första anläggningen inom den nationella planen som gick vidare mot utrivning. Dammen revs 2022 och vattnet återfördes till Tallån. Representanter för Älvräddarna var på plats vid utrivningen, som också dokumenterades i ett klipp på organisationens YouTube-kanal. Ägaren har senare offentligt berättat att han är nöjd med resultatet. 

Buttorps forsar

Planerna på ett nytt vattenkraftverk i Buttorps forsar i Ätran blev kända omkring 2010. Älvräddarna gick tidigt in i arbetet mot projektet genom samråd, opinionsbildning, manifestationer och rättsliga processer. Organisationen företrädde också en fastighets- och fiskerättsägare i processen.

År 2018 bildade Svenljunga kommun naturreservatet Buttorps forsar. I mars 2024 godtog Mark- och miljööverdomstolen inte bolagets påstående om rätt till vattenkraften genom urminnes hävd. Om bolaget vill gå vidare krävs därför en ny tillståndsprövning, samtidigt som reservatsföreskrifterna förbjuder att vattnet utnyttjas för vattenkraft. Kraftverket har inte byggts och forsarna ligger kvar.

Gavleån – polisanmälan ledde till miljöbrottsdom

I juli 2010 torrlades en sträcka av Gavleån i centrala Gävle när Strömsborgs kraftverk drevs trots för låg vattenföring. Fisk skadades och dog. Älvräddarna polisanmälde Nilssons Kraft AB, och utredningen kom även att omfatta tidigare överträdelser vid bolagets anläggningar.

Gävle tingsrätt beslutade 2012 om 450 000 kronor i företagsbot. Efter bolagets överklagande fastställde Hovrätten för Nedre Norrland 2013 att miljöbrott, otillåten miljöverksamhet och försvårande av miljökontroll var styrkta. Företagsboten bestämdes slutligt till 350 000 kronor.

Untra – vägledande dom stoppade nytt kraftverk

Vid Untra i Dalälven överklagade Älvräddarna ett tillstånd till en ny kraftstation. Mark- och miljööverdomstolen upphävde 2013 tillståndet och avslog ansökan med stöd av förbudet mot vattenkraftsutbyggnad i 4 kap. 6 § miljöbalken. Avgörandet MÖD 2013:40 är publicerat av domstolen som ett vägledande avgörande.

Edeforsen – Fortums utbyggnad stoppades

Fortum ville ersätta Edeforsens kraftverk i Ljusnan med en ny kraftstation och kraftigt öka vattenuttaget för elproduktion. Älvräddarna motsatte sig att den tidigare domen skulle ändras. Mark- och miljööverdomstolen slog 2015 fast att åtgärderna skulle medföra mer än obetydlig miljöpåverkan i en älvsträcka som skyddas av 4 kap. 6 § miljöbalken och avslog Fortums överklagande.

Hällefors i Silverån – Älvräddarna fick rätt om NAP

Länsstyrelsen i Kalmar län beslutade 2019 att anläggningen Hällefors inte skulle omfattas av den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften (NAP). Mark- och miljödomstolen ändrade beslutet, men Älvräddarna överklagade.

Mark- och miljööverdomstolen gav 2022 Älvräddarna rätt och fastställde länsstyrelsens beslut. Domstolen fann att vattenverksamheten varken när den påbörjades eller vid prövningen var avsedd för produktion av vattenkraftsel och därför inte kunde omfattas av NAP.

Moderna miljövillkor för vattenkraften

Älvräddarna deltog i flera av de processer som föregick 2018 års reform av vattenrätten. När regeringen tillsatte Vattenverksamhetsutredningen 2012 utsågs organisationens dåvarande ordförande Christer Borg till expert. Älvräddarna deltog senare i Vattenkraftsdialogen 2015 tillsammans med Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och WWF. Där drev miljöorganisationerna bland annat nyprövning, principen om att förorenaren betalar och moderna miljökrav utan ett fast tak för miljöåtgärdernas påverkan på elproduktionen.

Under arbetet för en ny vattenlagstiftning mobiliserade Älvräddarna också opinion tillsammans med andra organisationer och sportfiskemedier. I en stor brevkampanj skickades över 10 000 brev till regeringen med krav på modernare regler, fria vandringsvägar och ekologisk hänsyn i vattenkraften. På Älvräddarnas dåvarande kampanjsida beskrevs den som den dittills största brevkampanjen till en svensk regering.

Motståndet från delar av vattenkraftsbranschen var hårt. I debatten jämfördes Älvräddarna till och med med IS-krigare som ville förstöra kulturmiljöer. Älvräddarnas krav gällde inte att kulturmiljöer skulle förstöras, utan att vattenkraften skulle omfattas av moderna miljökrav. Organisationen beskrev samtidigt den minsta småskaliga vattenkraftens betydelse för svensk elproduktion som ”homeopatiskt liten” i förhållande till hur stor plats den gavs i debatten, och pekade på att en liten grupp kraftverksägare med ekonomiska särintressen fick stort politiskt genomslag.

Brevkampanjen, remissarbetet, arbetet i Vattenverksamhetsutredningen och den fortsatta påverkan tillsammans med andra miljöorganisationer höll reformfrågan levande under åren fram till den nya lagstiftningen.

Reglerna om moderna miljövillkor trädde i kraft 2019. Vattenkraft som tidigare kunnat fortsätta med äldre rättigheter omfattas därmed av krav på omprövning för moderna miljövillkor. Älvräddarnas arbete fortsätter i NAP-prövningarna och domstolarna, där innehållet i de nya reglerna nu avgörs i praktiken.

Vattendirektivet

Under 2018–2019 deltog Älvräddarna i den europeiska #ProtectWater-kampanjen när EU-kommissionen utvärderade ramdirektivet för vatten. Kampanjen samlade 375 386 deltagare med krav på att direktivet skulle behålla sina höga miljökrav och genomföras bättre. När EU-kommissionen avslutade sin granskning i december 2019 var slutsatsen att vattenlagstiftningen i huvudsak var ändamålsenlig och att problemen framför allt låg i genomförandet. Älvräddarna var en del av den breda europeiska miljörörelse som lyckades värna direktivets kärna när det var under översyn.