Miljörätt

Älvräddarnas roll

Miljöbalken, EU-rätten och Århuskonventionen ger miljöorganisationer rätt att delta i och överklaga vissa miljöbeslut. När Älvräddarna går in i ett mål för vi fram miljöintresset med yrkanden, rättsliga argument och bevisning som domstolen kan pröva.

Vi måste skilja mellan vad en källa visar, vad en rättsregel kräver och vad vi själva argumenterar för. Om kunskap saknas ska vi ange vad som behöver utredas. Om rättsläget är oklart ska vi påtala det.

Målet är att miljörätten ska leda till tillräcklig vattenföring i naturfåror, fungerande fiskvandring, mindre skadlig reglering, skydd för arter och livsmiljöer samt villkor som kan följas upp och korrigeras när de inte fungerar.

Miljöproblemet kommer först

Vårt juridiska arbete börjar med vad som händer i vattendragen. En naturfåra kan torrläggas, fisk kan hindras vid en damm, vattennivån kan ändras snabbt eller en skyddad livsmiljö kan påverkas. För att driva frågan måste vi förstå orsaken: anläggningens funktioner, hur den körs, hur vattnet fördelas och vilka arter och livsmiljöer som berörs.

I mål om vattenkraft granskar vi äldre domar, ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen, driftuppgifter, kartor, kontrollresultat, VISS och relevanta Natura 2000-bevarandeplaner. Damm, intag, turbiner, utskov, naturfåra och passager måste bedömas tillsammans, eftersom driften avgör hur vattnet fördelas och när.

Vi jämför sökandens beskrivning med hydrologi, kontrollresultat och de miljökrav som gäller på platsen. Påståenden om miljöpåverkan och miljöåtgärder måste kunna kontrolleras mot underlaget i målet. Fotografier och lokal kunskap kan komplettera sådant som inte framgår av handlingarna.

Saknas en avgörande uppgift begär vi komplettering i stället för att fylla luckan med antaganden. När det är klarlagt hur verksamheten påverkar miljön kan vi avgöra vilka regler som är relevanta och vad Älvräddarna ska yrka eller begära.

Vattenkraftens miljörättsliga gräddfil

Vattenkraften har en rättshistoria som skiljer sig från många verksamheter som etableras i dag. När den stora vattenkraftsutbyggnaden tog fart var Sverige mitt i industrialisering, elektrifiering och uppbyggnaden av välfärdssamhället. Skogen, malmen och älvarna användes för att bygga industri och försörja samhället med råvaror och el, och vattenkraften var en av flera förutsättningar för den utvecklingen. Miljöhänsyn var inte ett begrepp. Forsar byggdes ut, älvar reglerades och stora vattenområden förändrades för att öka produktionen. Ekologin och livet under ytan fick betala priset.

Vattenkraftens rättsliga historia börjar inte med 1918 års vattenlag. Många rättigheter är äldre och kan ha sitt ursprung i privilegiebrev, urminnes hävd eller andra äldre rättsgrunder. 1918 års vattenlag (1918:523) blev huvudlagstiftningen för vattenföretag och vattenkraft under större delen av 1900-talet. Den ersattes av vattenlagen (1983:291), som trädde i kraft 1984. När miljöbalken trädde i kraft 1999 försvann inte äldre domar, tillstånd och rättigheter.

Resultatet är att vattenkraftverk än i dag kan ha rättsligt stöd som tillkom långt före miljöbalken och under helt andra krav på vattenmiljön. Det är den särställningen Älvräddarna kallar vattenkraftens miljörättsliga gräddfil. Inför 2018 års reform konstaterade regeringen att de flesta berörda vattenkraftsverksamheterna aldrig hade prövats enligt miljöbalken. Mycket stora ingrepp i vattenmiljön har därmed kunnat bestå samtidigt som miljökraven i samhället har skärpts.

Vad omfattar en äldre rättighet?

Äldre rättigheter som urminnes hävd och privilegiebrev förekommer fortfarande i dagens prövningar. Då måste det klarläggas vilken rättighet som åberopas, vad den omfattar och hur den förhåller sig till anläggningen och driften i dag.

Vi går tillbaka till domslut, villkor, kartor, ritningar och historiska handlingar och jämför dem med dagens anläggning. Att en kvarn eller damm har funnits på platsen säger inte i sig vilka dämningsnivåer, vattenmängder, regleringssätt eller senare anläggningsdelar som omfattas. Frågan är vilken rätt som kan visas och hur långt den sträcker sig.

Moderna miljövillkor och NAP

2018 års reform om vattenmiljö och vattenkraft införde skyldigheten för vattenkraftsverksamheter att ha moderna miljövillkor. Den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften (NAP) samordnar när verksamheterna ska prövas och vilka anläggningar som bör prövas tillsammans. NAP styr ordningen för prövningarna; miljökraven följer av lagstiftningen.

För Älvräddarna är detta ett centralt arbetsområde. Många mål handlar om hur vatten ska fördelas mellan turbiner, naturfåra och fiskpassager, hur upp- och nedströmspassage ska fungera, hur korttidsreglering ska begränsas och hur villkor ska följas upp. Miljökvalitetsnormer, Natura 2000 och artskydd måste behandlas när de berörs. Vi granskar hela den fortsatta verksamheten, inte bara den miljöåtgärd som sökanden har valt att presentera.

Miljökvalitetsnormer, Natura 2000 och artskydd

En miljökvalitetsnorm för vatten är ett bindande krav på vilken kvalitet en bestämd vattenförekomst ska ha eller uppnå. Prövningen måste därför kopplas till rätt vattenförekomst, de kvalitetsfaktorer som berörs och verksamhetens påverkan. En allmän uppgift om att en åtgärd förbättrar miljön visar inte att miljökvalitetsnormen följs.

Natura 2000 bedöms mot de arter, livsmiljöer och bevarandemål som området ska skydda. För vattenkraft kan påverkan uppstå genom flöden, nivåer, temperatur, sediment och vandringshinder även när själva kraftverket ligger utanför området. Artskyddet kan också ställa särskilda krav när skyddade arter eller deras livsmiljöer påverkas.

När vi hävdar att lagen kräver något ska det finnas stöd i lag, EU-rätt eller domstolspraxis. Myndighetsvägledning och forskning kan vara viktiga för att förstå reglerna och miljöpåverkan, men har inte samma rättsliga status. Driver vi en rättslig tolkning som ännu inte är avgjord ska det framgå att det är vår argumentation.

Miljöåtgärder måste fungera

En fiskväg bedöms efter om fisken kan passera, inte efter att konstruktionen finns på plats. Det kräver kunskap om vilka arter och livsstadier som ska passera, hur fisken hittar ingången, vilket flöde som leder den rätt, hur passagen fungerar vid olika driftfall och hur fisken kommer förbi anläggningen nedströms. Fördröjning, skador och dödlighet är också en del av funktionen.

På samma sätt räcker inte ett tal för minimitappning. Frågan är om naturfåran har vatten när det behövs och om flödena ger fungerande lek-, uppväxt- och vandringsmiljöer. Korttidsreglering, snabba förändringar i vattenstånd och fördelningen av vatten mellan turbiner, fiskvägar och naturfåra kan vara avgörande.

Villkor måste gå att kontrollera. Om funktionen är central behöver domen ange vad som ska uppnås och hur det ska följas upp. Om åtgärden inte fungerar måste det gå att kräva rättelse.

Vad kan Älvräddarna begära?

Om ansökan saknar uppgifter som behövs för bedömningen begär vi kompletteringar. I ett domstolsmål kan vi begära en sakkunnigutredning, tydligare villkor om vattenföring, fiskpassage, drift eller kontroll eller prövotid för en avgränsad fråga. Om prövningen har allvarliga brister kan vi yrka att beslutet upphävs och målet återförvisas. Om bindande miljökrav inte kan uppfyllas kan vi yrka avslag; i omprövningsmål kan även återkallelse bli aktuell.

När en vattenanläggning ska tas bort använder miljöbalken begreppet utrivning. Uppförande, ändring, lagning och utrivning av en anläggning i ett vattenområde räknas som vattenverksamhet enligt 11 kap. miljöbalken.

I tillsynsärenden kan vi begära att länsstyrelsen kontrollerar om villkor följs, tar in driftuppgifter, inspekterar anläggningen eller ingriper med föreläggande eller förbud.