Emån – historiska avtryck i hydrologin
Emån – historiska avtryck i hydrologin
Älvräddarna har i många år varit engagerade i Emån, framförallt när det gäller påverkan från vattenkraften på Emåns ekosystem. 2019 tog vi fram en rapport med titeln Emån – historiska avtryck i hydrologin, och den har tryckts och finns också publicerad här på vår hemsida (längst ned).
Idén till rapporten formades hösten 2016, då det varit extremt låga flöden i Emån efter en torr sommar med lite nederbörd och låga grundvattennivåer redan i januari det året. Bottennoteringen på flödet vid Emsfors nära mynningen i Kalmarsund noterades i slutet av juni, och följdes av flera månader av mycket låg vattenföring inom hela avrinningsområdet. Under sommaren blev det akut vattenbrist i Kalmar län och dricksvatten kördes i tankbilar till Öland.
Våra vänner i Gustaf Ulfsparres Stiftelse hade täta kontakter med Älvräddarna under sensommaren och hösten 2016 med anledning av de låga flödena. Dessa hotade inte bara möjligheten för fisk att ta sig upp i Emån från Östersjön, utan minskade också på ett oroande sätt både fiskens lekområden och livsutrymme. Hela situationen var allvarlig och framtidsutsikterna för årskullarna av havsöring och lax såg dystra ut.
Mot den bakgrunden föddes en tanke att undersöka på vilka sätt Emåns avrinning förändrats genom åren med avseende på påverkan från människor såsom dikningar, sjösänkningar, byggande av skyddsvallar, beskogning av åkermark, och regleringar.
Efter kontakt med Världsnaturfonden WWF fick projektidén form och rapporten har tagits fram av Älvräddarnas Samorganisation med finansiering av Världsnaturfonden WWF.
Länsstyrelsen i Kalmar och Jönköping samt Emåförbundet har varit de viktigaste muntliga informationskällorna samt har också hjälpt till med flera illustrationer och foton och vi vill rikta ett varmt tack till alla som på olika sätt hjälpt till under processen gång.
Kortfakta
Emån är sydöstra Sveriges största vattendrag och avrinningsområdet är 4 500 km2 och innefattar delar av det småländska höglandet i väster till mer låglänta delar i de östra delarna. Utloppet till Östersjön återfinns vid Em i Mönsterås kommun i norra delen av Kalmarsund.
Huvudfåran är 229 kilometer lång, men den totala längden rinnande vatten i systemet är cirka 800 kilometer. I de västra delarna återfinns också de största sjöarna i systemet. I Kalmar län blir Emån mer meandrande och lugnflytande, och till skillnad från de övre västra delarna är Emån från Vetlanda och nedåt sjöfattig. Det innebär att de nedre delarna är känsliga för flödesvariationer. Vårflöden skapar ibland översvämningar och vid torrperioder under sommarhalvåret uppstår ofta bristsituationer för vattenförsörjningen.
Emån är Natura2000-område enligt Art- och habitatdirektivet. Ingående naturtyper i Emån enligt habitatdirektivet är till exempel Naturliga större vattendrag av fennoskandisk typ och flera andra naturtyper. Av arter som ingår i skyddet kan nämnas flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera), lax (Salmo salar) och utter (Lutra lutra).
Av fiskbestånden är Emån kanske mest känd för den storvuxna och snabbt växande havsöringen. Malen, som är en av de största sötvattensarterna finns också i ständigt ökande numerärer och Emån är förmodligen den viktigaste lokalen i norra Europa för denna märkliga fisk.
Emån har mer än 30 olika fiskarter och bortsett från stör hyser Emån samtliga de fiskarter som finns upptagna i EU:s art- och habitatdirektiv.
Emån har precis som andra vattendrag varit viktig sedan forntiden för människans kolonisering. Emån utgjorde transportled och gav dricksvatten och möjligheter till fiske. Kraften i vattnets lägesenergi i form av fallhöjden i strömsträckor och forsar har sedan medeltiden nyttjats till kvarnar, sågar, benstampar och andra verksamheter som kräver energi.
Emåns regelbundna översvämningar under främst våren skapade i de lägre liggande delarna madängar med rik växtlighet som i sin tur var förutsättningen för en rik boskapsskötsel. Över tid skapade översvämningarna samtidigt ökande problem och för att råda bot på dessa problem började man reglera ån och dess biflöden och sjöar.
Under århundradena har Emån därmed förändrats. Jordbruket har förändrats från extensiv boskapsskötsel till potatis- och spannmålsproduktion. De gamla madängarna har till stor del vallats in för att undvika översvämningarna. Våtmarker har sedan 1800-talet dikats ut för att skapa ny jordbruksmark och de senaste femtio åren har delar av åkermarken längre bort från vattendragen planterats med skog. Av samma anledning har sjösänkningsföretag varit vanliga i Emåns avrinningsområde. I vattendragen har kanaliseringar skapats och dammar byggts, allt i ett gott syfte.
Verksamheterna som uppstått på grund av alla dessa åtgärder har återverkat på Emån och dess biflöden på både gott och ont, och har skapat en förändrad vattenbalans i systemet och därmed har utmaningar, som nu accentueras i och med det förändrade och varmare klimatet, uppstått.
Syftet med rapporten är att visa vilka genomförda omdaningar i Emåns avrinningsområde, t.ex. sjösänkningar, dammbyggen, invallningar, utdikningar som gjorts och hur detta påverkar landskapets vattenhållande förmåga. Rapporten är tänkt att användas i informationssyfte till allmänhet, verksamhetsutövare samt beslutsfattare, för att på så sätt öka förståelsen för vilka effekter dessa tidigare genomförda förändringar i landskapet fått, men också för att skapa en ökad förståelse för de åtgärder som behöver utföras för att återskapa de vattenhållande funktioner (t.ex. svämplan och våtmarker) som försvunnit.