Älvräddarna på Arena vattenkraft i Göteborg

Energiföretagens årliga konferens – hur får vi både levande älvar och trygg el?

Den 12–13 november samlades runt 120 personer från energibolag, myndigheter, forskning och civilsamhälle på Clarion Hotel Post i Göteborg för Arena vattenkraft, energibranschens årliga konferens. Kvällen före bjöd Vattenkraftens miljöfond på förmingel, och därefter samlades vi för en trerätters middag på konferenshotellet – ett första tillfälle för samtal mellan kraftbolag, myndigheter, och en handfull av oss från civilsamhället. Under ett tal av moderator Jonas Bengtsson från Ångermanälvens Vattenregleringsföretag, som avgår efter tio år, reflekterade han över att det varit många år av prat, och en frustration över bristen på konkreta miljöåtgärder.

Kvällen före konferensen bjöd Vattenkraftens miljöfond på fördrink, mingel och buffébord.

Konferensdagen inleddes med generaldirektör Anna Ledin på Havs- och vattenmyndigheten som beskrev en ”förändringsresa” och betonade vattenkraften som en systemtjänst, samtidigt som hon lyfte fiske och rekreation som sociala värden. Siri Lundström från Älvräddarna konstaterade att defintionen av “ekosystem” är antropocentriskt och endast utgår från människans behov. Vi menar att ekosystemperspektivet omfattar hela livsväven i vattendragen – utan fungerande ekosystem får vi varken dricksvatten, fotosyntes eller fiske.

Generaldirektör Anna Ledin beskrev Havs- och vattenmyndighetens ‘förändringsresa’ och lyfte vattenkraftens roll i systemet.

Därefter följde genomgången av regeringsuppdraget om HARO-värden och vägledningen för den nationella omprövningen av vattenkraften, NAP. Hav, Energimyndigheten och Svenska kraftnät deltog i ett panelsamtal och beskrev hur riktvärdena ska styra hur mycket produktionsförlust som kan accepteras och när vatten ska klassas som kraftigt modifierat (KMV). De besluten blir avgörande för hur mycket levande vatten Sverige faktiskt får tillbaka.

Efter lunch stod ålen i centrum. En ny ålförvaltningsplan presenterades och forskaren Henrik Svedäng visade hur beståndet fortsätter att minska, trots åtgärder. I panelsamtalet ”Hur räddar vi ålen?” ställde Älvräddarna frågan varför HaV utgår från ålbeståndet på 1980-talet, när vattenkraften redan var utbyggd – något som riskerar att gå emot både Restaureringsförordningen och Ålförordningen. Tyvärr fanns ingen representant från HaV i panelen som kunde svara.

I passet om ålen diskuterades varför beståndet fortsätter att minska, trots åtgärder. Moderator Johan Bladh (Energiföretagen), panel: Johan Tielman (Sydkraft Hydropower AB), Henrik Svedäng (Göteborgs och Stockholms universitet), Lo Persson (ordförande Energiforsk Krafttag ål). Tyvärr fanns ingen representant från HaV, så Älvräddarnas fråga blev obesvarad: “Hur kan Hav utgå från ålbeståndet på 80-talet när man räknar på beståndsutveckling, då var ju all vattenkraft redan utbyggd? Det går går emot flera lagar och direktiv, som Restaureringsförordningen (lag) och Ålförordningen (lag).

På eftermiddagspasset ”Hur löser vi målkonflikterna mellan vattenmiljö och vattenkraft?” var Älvräddarnas vice ordförande Siri Lundström en av huvudtalarna. Hon tog avstamp i Svartårundan, där alla parter – från kraftbolag till ideella organisationer – möttes i fält, och pekade ut NAP som ett unikt svenskt ”guldläge” där branschen fått rejält sänkt fastighetsskatt och har inrättat en miljöfond på tio miljarder, vilket motsvarar en liten del av skattesänkningen. Vi menar att det är av högsta vikt att processen nu får fortsätta utan fler pauserna. Vi menar också att fondens paus måste avslutas, utbetalningarna måste komma igång igen, bli transparenta och gå till faktiska åtgärder – inte utdragna juridiska processer.

Älvräddarna lyfte också att branschens riktvärde om högst 1,5 TWh i produktionsförlust saknar vetenskaplig grund – något som även Hav bekräftat på förmiddagen. Vi tog även upp de korrigerade beräkningar som Svenska kraftnät kom med hösten 2024. De visar lägre förluster för mijöanpassningen än man tidigare hävdat och som legat till grund för den 29 månader långa pausen av NAP till 1/7-25. Med nuvarande miljöåtgärder klarar branschen en “acceptabel påverkan på elsystemet” med lägre beräknad produktionsförlust än riktvärdet(!).

Samtidigt måste även andra samhällsnyttor in i kalkylen: bara fritidsfisket engagerar 1,3 miljoner svenskar och omsätter 16 miljarder kronor per år. Med stöd av Elinor Ostroms forskning på gemensamma resurser efterlyser Älvräddarna regler med sanktioner – bristande samverkan behöver få konsekvenser, så att fonden verkligen levererar levande vatten.

Målkonflikter och samverkan. Älvräddarnas vice ordförande Siri Lundström betonade att NAP är ett svenskt ‘guldläge’ – om fondpengarna används till verklig miljönytta. Panelsamtal med moderator Jonas Bengtsson, Anders Karlsson (Sportfiskarna), Siri Lundström (Älvräddarna) och Gustaf Hellström (SVAF).

Passet avslutades med ett panelsamtal mellan Siri Lundström (ÄlvR), Anders Karlsson (Sportfiskarna) och Gustaf Hellström (Svensk Vattenkraftförening). Alla betonade behovet av fungerande samverkan så att NAP kan ge förbättrad ekologisk status – även om vägen dit ser olika ut för olika aktörer. För Älvräddarna blev Arena vattenkraft en chans att knyta kontakter och att prata för miljön och alla våra medarter som vanligen inte har en röst i beslutsrummen. Vi tror att endast dialog kan möjliggöra att miljöaspekten hörs och förena vattenkraft med levande vatten.

Program Arena vattenkraft 2025

Text och bild Siri Lundström. Bild på Siri som föreläser: Gustaf Hellström. Bild på panel med moderator Jonas Bengtsson, Anders Karlsson, Siri Lundström och Gustaf Hellström: Helena Larsson.

Ge en donation Bli medlem/sponsor

8 CommentsComment on Facebook

Det är viktigt att även personsäkerheten får en betydande del i restaurering av vattenvägar. Det behövs en balans mellan ekologi och personsäkerhet. Många gånger ser jag klipp på sociala medier där restaureringen blir bra för fisken men katastrofalt usel sett ur säkerheten för människor.

Högst rimligt ja. "Lekbottnar" var dagens ord 😅😅

Very true... these are 'industrially modified' rivers just as much as those lined with concrete in our towns and cities!

Restaurering av många vattendrag sker sedan år tillbaka i Norrbotten och Västerbotten och säkert annorstädes också. Det är få idag som ifrågasätter restaureringarna.

Vill säga att inget har förändrats sedan dess,i Norrbotten och västerbotten!!!! Älvar förstörda totalt!!!!! Om vi vill kan vi ha både fisketurism och vattenkraft!!!!!🦈🐟🦭🐬🐋🐳🌅🌄

Kan ni inte ge ut en summering av de sista decenniernas resultat från restaureringsarbetena ni utfört i Sverige ! 1. Delge allmänheten alla positiva resultat ni skapat genom ert envetna arbete riktat mot att återetablera stationär storvuxen insektsätande populationer av Harr/Öring. Ni vet sådana vattendrag dit tex. utländska flugfiskare vallfärdar för att fiska torrfluga på stor fisk. Hur många torrflugeströmmar av dignitet har ni skapat ur era tusentals projekt som pågått i flera decennier ? Delge nu inte statistik från alla de vattendrag där ni förstört och omvandlat stationära bestånd till att gynna lekvandrare som lax o Havsöring. Det kan inte vara svårt att samla ihop den statistiken efter decennier av stenonanerande ! 2. I förra frågan efterfrågade jag statistik på i hur många vattendrag ni skapat populationer med gott om småfisk + stor stationär fisk, mixxat med mycket stora närings och lekvandrare. Men om ni misslyckats med det så borde ni i alla fall kunna plocka fram det näst bästa exemplet. Vattendrag där ni återetablerat näringsvandrande öringbestånd likt det som fanns i Gimån Stavre innan fiskevårdare förstörde det unika fisket. Eftersom ni är proffs så måste det finnas dussintals med restaurerade vattendrag som idag motsvarar och ersätter det färlorade fisket i Gimån Stavre ! Stavre var unikt innan biologer stenonanerade(resturerade) på de flottledsrensade sträckorna så att de stora öringarna försvann. 3. Ur statistiken borde man även kunna plocka fram misslyckanden likt den katastrof som skett i Gysinge där Harren slogs ut när ni omvandlade strömmarna för att gynna Lax o Havsöring. Men det misslyckades också och nu står vi med ett totalt fiasko i Nationalparken. Kan ni inte delge statistik som visar hur ofta era åtgärder förstört vattendrag ? Risken med att grunda upp och skapa monokulturer med grävmaskin kan bli att man trycker ut småfisken från strömpartierna tidigare i livscykeln. Vilket leder till att de småvuxna individerna blir föda åt predatorer. Men det har ni förstås tänkt på och undvikit. Genom användandet av andra metoder än elfiske vid insamlande av mätdata för att bevisa det. Näringen ni representerar är ju ärlig mot allmänheten då ni öppet visar att näringen inte handlar om att med hjälp av körsbärsplockad data skapa en positiv överrepresentation i statistiken. Inte är det så att ni med körsbärsplockad elfiskedata skapar en falsk positiv bild av insatserna. Visst har de fel som tror att ni gör så här för att ni vill skapa incitament. För att få bidrag så ni kan fortsätta köra grävmaskiner i all oändlighet. Inte är det som belackarna påstår att ni i er statistik bortser från att inventera förekomsten av de större stationära individerna genom att använda er av elfiskedata. Som bara visar ökningen av antalet småvuxen fisk i de grunda monokulturerna ni medvetet skapat. För visst har ni gjort Sverige till ett föredömligt exempel på hur man stenonanerar (restaurerar) flottledsrensade vattendrag så man återskapat ekosystemen och fiskpopulationerna ? Visst är det så att fisketuristerna som är ute efter torrflugefiske överlag vallfärdar specifikt till de vatten ni åtgärdat och inte till de vattendrag som lämnats oberörda av er stenonani ? Följande stämmer såklart inte: Vid flertalet tillfällen så har biologer sagt till mig att vi gör inte dessa åtgärder för turistfiske. Utan vi gör det här arbetet för att skapa en visuell bild av ett restaurerat ekosystem. Fortsätt med det goda arbetet och håll er på den utstakade banan.... Där näringen hålls sysselsatt och fiskbeståndet inte står i fokus !

Absolut nödvändigt

Alla dammar som inte ger nåt RIV