Älvräddarnas årsmöte 2006

Någon gång vart fjärde år eller så kommer hela familjen iväg, två föräldrar och ”barn”. Från Stockholm till någonstans nära ett av föreningens själva intresseobjekt, en älv, bär det då av. I år var det Linsell vid Ljusnan som var platsen där det hände. Vi kom fram på kvällen innan själva mötet liksom många andra och blev tilldelade en egen stuga storlek extra large. Tyvärr hade resten av Stockholmarna redan kommit fram märkte vi när vi gick in i matsalen på den närliggande bygdegården där vi skulle äta ett kvällsmål. Tyvärr därför att vi lite inofficiellt deltagit i en tävling om vilken minibuss som skulle komma fram först. Jan Ternhag sms:ade under resan så vi insåg tidigt att vi låg lite efter men vi tänkte att det kanske inte var hopplöst ändå. Det var det. Den klassiska Stockholmsgruppen hade tagit sista tuggan när vi kom och drog sig snart tillbaka till sina stugor i närheten. Vi gjorde så småningom detsamma och sov sedan gott.

Vid den gemensamma frukosten på dagen D var så hela årets årsmötesstyrka samlad. Det blev lite mingel som vanligt och det var verkligen roligt att se alla igen även om jag och syrrorna är outsiders och egentligen, åtminstone fram tills nu, mest åskådare. Vi har ju aldrig egentligen deltagit i själva mötena utan mest följt med på resan som strössel på en bakelse. Nu tyckte jag att vi, inte minst jag, borde vara redo att faktiskt bli riktiga medlemmar och inte bara påhäng. Därför åt vi som idrottsmän och laddade inför mötet. Laddningen hann dock gå ur oss lite för innan årsmötet var det styrelsemöte och medan det pågick slappade alla Sundinare utom kassören nere vid älven och gick runt lite på måfå i skogen tillsammans med några andra icke-styrelsemedlemmar.

Så var det till slut dags. Upp på våningen ovanför matsalen och så var mötet igång. För en nybörjare var det mycket att ta in. Bara föreningsmötesprocessen i sig var en del att ta i, sen tillkom själva innehållet som flöt ovanpå. Jag och syrrorna var ganska möra efteråt och middagen kom inte en minut för sent. Fiskens status som vegetarisk föda tycker jag kan diskuteras men god var den i alla fall, direkt från Ljusnan själv. Som grande finale hölls ett lokalpolitiskt möte i bygdegården. Utöver årsmötesdeltagarna var övriga intresserade från trakten samlade och det var verkligen inspirerande att se diverse miljöaktivister sitta redo att höra när länsstyrelsemannen Bror började prata. Jag tyckte jag kände en väldig spänning i luften och den gick inte bara mellan politikern och ”aktivisterna” utan även mellan politikerns vita, ankellånga, rejvaktiga byxor och övrigas Fjällräven-outfits. Det roade mig mycket att göra en ytlig bedömning för den gav lite extra krydda till det som sedan följde. Vilken kick det var att höra de oerhört skarpa frågorna och kommentarerna från älvräddarsidan och hur de mer eller mindre tafatt bemöttes av den gode länsstyrelsemannen. Sakkunnigheten och engagemanget från ”aktivistsidan” imponerade oerhört och jag blev uppeldad till max. Så reflekterade jag över min okunnighet i ämnet samt bristande erfarenhet och blev bekymrad.

Jag och mina syrror var i princip (och det är ingen stor överdrift att tala om) de enda på hela mötet som var under 60 år. Glappet rent kunskaps- och erfarenhetsmässigt är enormt mellan oss och övriga. Och det är inte bara erfarenhet i år, det är också det att älvfrågorna i praktiken ligger en bit från vår vardag då vi bor i Stockholm och ytterst sällan kommer till en älv. Älvräddarna måste få med fler nya i yngre generationer spridda runtom i landet om dess framtid ska vara säkrad. Integreringen av dessa eventuella nya sker väl bäst på årsmöten som ju är den största knytpunkten Älvräddarna har. Jag vet inte hur det ska ordnas i praktiken men via mässorna kanske man kan försöka sig på någon ny sorts utökad rekryteringsoffensiv. Det tål i alla fall att tänkas på och det gör det väl egentligen redan misstänker jag.

Tillbaka till årsmötet. Innan vi somnade gick några på ”cocktailparty” i Ternhag & c:o’s stuga och sedan på en kvällspromenad som kom att präglas av smörgåskastning samt prat om en märklig häst som sprang som ett spöke i en hage en bit ner vid älven. Dagen efter alltsammans ordnades en utflykt för den majoritet som inte påbörjat hemresan kvällen innan. Börje Nilsson var guide och samordnare på plats och tillsammans med en granne och grannens ståtliga hund fick vi en oerhört fin vandring i skogen längs med älven. Ingen trillade i vattnet men en och en annan höll på att trilla i stora hål i mossan. Samtliga klarade strapatsen och kunde samlas för fika och spontana avslutningstal. De som inte begav sig medan kaffet fortfarande var varmt i magen fick följa med Börje ner till älvkanten där han delade med sig ytterligare av sin digra kunskap.

All heder till Börje för ett mycket givande årsmötesarrangemang och all heder till alla oslagbart sköna älvräddare som gör mötena extra väl värda att åka på. Med förhoppning om att kunna komma nästa år igen ska jag jobba lite på min älvräddarighet och fundera på hur bekymret kring föreningens svaga svaga länk, generationsbegränsningen, skulle kunna lösas. So long!

Helena Sundin