Årskrönika 2016

2016 går mot sitt slut, och det är dags att summera året ur Älvräddarperspektiv.

Efter att Vattenverksamhetsutredningen lämnade sitt slutbetänkande kring ny lagstiftning för vattenkraft sommaren 2014, har det utåt sett varit tyst och lugnt kring vattenkraften i media, undantaget insändare och allmän ilska hos de cirka 540 småskaliga kraftverksägare som bedrivit sin verksamhet utan tillstånd i egentlig mening, men som nu måste söka tillstånd, allt enligt gällande lagstiftning.

Trots det relativa lugnet har möten skett på regelbunden basis på initiativ från Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten. Inbjudna har varit företrädare från de fyra stora kraftbolagen Fortum, Vattenfall, E.ON (numer Uniper eller Sydkraft Power AB) och Statkraft, samt företrädare från miljöorganisationer med fokus på strömmande vatten. Givetvis har Älvräddarna varit med hela vägen. Diskussionerna som pågått sedan hösten 2014 har lett fram till en plan där en frivillig fond hos kraftbolagen är en del som förväntas kunna lösa en del av problemen kring miljöanpassning av vattenkraften.

Diskussionerna har också varit intimt sammankopplade med Sveriges implementering av EU:s vattendirektiv, och regeringen har överprövat Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. De ligger till grund för de närmaste årens arbete. Nu ska Sverige, ett år försent, sätta fart med nästa 6-årscykel.

Går det framåt med miljöanpassningen av vattenkraften?

Frågorna är inte enkla att svara på. Samtidigt som det de senaste åren har varit mycket uppmärksamhet både i Sverige och internationellt kring dammutrivningar, är det relativt trögt i Sverige med detta, åtminstone vad gäller lite större dammar. Men det finns ljusglimtar. En del kommuner, som Nordanstigs kommun, har insett värdet av friska ekosystem i våra vattendrag. Inte bara att det är bra ur ett allmänt miljöperspektiv med fungerande ekosystem, utan också att det som synergieffekt kan generera inkomster för enskilda näringsidkare som exempelvis sportfiskeguider och därmed större chanser för kommuner att locka till sig nya boende. I Nordanstig har man tagit ett beslut att bli Sveriges första helt vandringshinderfria kommun. Planerna täcker alla vattendrag i kommunen, bland annat Harmångersån där frivilliga och idoga insatser från lokalt boende sportfiskare inneburit en restaurerad första del. Nu ska det arbetet genom bland annat dammutrivningar uppströms ges ett ännu större genomslag för miljön, där havsöring och lax ska kunna komma åt habitat som varit stängda under snart hundra år.

Mariebergs kraftverk i Mörrumsån ska rivas ut, och det pågår intensivt lobbyarbete i Kalmar län för att få bort ett par vandringshinder i Emån. Även i Säveån har Älvräddarna engagerat sig tillsammans med lokala intressen för att få ett helhetsgrepp och eliminera alla vandringshinder, till en början upp till Mjörn.

Förutom det har Älvräddarna som vanligt deltagit i många domstolsförhandlingar. I Ljusnan fick nyligen Fortum nej från Högsta domstolen, och därmed blir det inget nytt kraftverk vid Edeforsen i den mot vattenkraft skyddade delen av älven.

I Suseån var Älvräddarna med och stoppade utbyggnadsplaner för ett småskaligt kraftverk vid Berte Kvarn, och vi skulle kunna rada upp ett stort antal fler fall där vi lyckats få stopp på planerade kraftverk.

Till den lyckade raden av aktioner får vi inte glömma Tino Åbergs kamp om Kalmar läns största insjö, Yxern. Via gruppen Älvräddargrupp Vimmerby-Västervik har Tino fört en daglig kamp mot Tekniska Verken och deras galna reglering av sjön till förmån för några nedströms liggande småskaliga kraftverk. Ännu är inte situationen löst, men en förstudie ska undersöka möjligheterna att helt avsluta regleringen av Yxern, och detta hade inte hänt utan Tinos kamp och Älvräddarnas medverkan, ett mycket gott exempel på lokalt arbete!

Från Älvräddarna önskar vi oss nu en riktigt bra proposition utifrån Vattenverksamhetsutredningens förslag till ny lagstiftning för vattenverksamheter. Regeringen har utlovat en sådan under 2017 och den ser vi fram emot. När den kommer är det oerhört viktigt att de flesta av förslagen finns med, eftersom det kan bli en sämre situation om enskilda förslag plockas ut ur sammanhanget. Sedan måste givetvis riksdagen säga ja till propositionen, och därför har vi tillsammans med WWF Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna lobbat intensivt under hösten på både riksdagsgrupper och regeringsdepartement. Om våra nationella miljömål ska vara mer än intetsägande floskler, och om målen i EU:s vattendirektiv ska genomföras, måste vi ha en ny lagstiftning, det är så busenkelt. Och den måste bli bra, annars är vi återigen på ruta ett.

Jag och mina medarbetare i Älvräddarna kommer att fortsätta använda vår talerätt och bevaka alla tillstånds- och omprövningsmål som rör vattenkraft i Sveriges domstolar. Det är viktigt att åtminstone dagens lagstiftning får fullt genomslag. I samhällssamtalet kommer vi fortsätta att vara det strömmande vattnets röst i ett Sverige där många – både enskilda och organisationer – fortfarande anser att exploatering av natur är viktigare än miljömål. Vår roll som informatör har därför allt större betydelse.

Gott nytt år!
Christer Borg
Ordförande Älvräddarnas Samorganisation