En historisk studieresa för samförstånd – Svartårundan 2025

I början av maj samlades ett 40-tal representanter från hela vattenkraftens spektrum – från kraftbolag, myndigheter och Vattenkraftens miljöfond till Älvräddarna – för att under två dagar besöka vattenkraftsanläggningar. Syftet var att diskutera hur vi kan förvalta både elproduktion och ekosystem på ett hållbart sätt. 

Bakgrunden var en gemensam vilja att hitta konstruktiva lösningar på de problem som lett till den så kallade NAP-pausen – den Nationella Planen för moderna miljövillkor för vattenkraften. Resan var det första i sitt slag, med så många parter, ibland traditionella meningsmotståndare, samlade för dialog.

Resan steg för steg – tre åar, många perspektiv: Dag 1

Planeringsgruppen bestod av Älvräddarna, Vattenkraftens miljöfond, Länsstyrelsen i Jönköping och Sveriges vattenkraftförening SVAF(!). En erfaren moderator med bakgrund inom både myndigheter och privat sektor ledde samtalen. Våra övergripande frågor var: Hur fungerar faunapassager i praktiken? Hur kan de förbättras? Hur hanteras miljöanpassning och målarter uppströms och nedströms naturliga vandringshinder?

Vi utgick från Tranås vid Svartåns utlopp i sjön Sommen i norra Småland. Första dagen fokuserade vi på dämmen, vandringshinder och anläggningar som ska prövas inom NAP. Men vi började med en anläggning där åtgärder redan är genomförda:

Smedjeholmens denilränna, Tranås Energi

Inne i Tranås besökte vi denilrännan vid Smedjeholmen – en fiskväg byggd 2007 som gör det möjligt för öring och andra arter att vandra förbi ett tidigare kraftverk med tre meters fallhöjd. Den utnyttjar ett flöde på knappt 1 m³/s och har en fiskräknare som nås via länk till Fiskdata. Diskussionerna handlade om drift, underhåll och lärdomar från tekniska lösningar som kräver regelbunden tillsyn.

Från Tranås åkte vi sedan ett par mil till nedlagda Degla kvarn.

Degla kvarn i Noån 

Fastigheten har cirka två meters fallhöjd dämd, ägarna bor i den gamla mjölnarbostaden och vill bevara kvarndammen med dess ekosystem. De menar att det finns möjlighet till fri vandring ned till Lillekulla och upp från Munka kvarn, där ett naturligt vandringshinder finns. Dämmet är inte med i NAP.

Lillekulla sågverk i Noån

Nästa stopp var någon kilometer uppströms Degla kvarn, vid nedlagda sågverket Lillekulla, även det med cirka två meters fallhöjd. Ägarna vill, liksom vid Degla kvarn, bevara dammen och förbättra konnektiviteten i ån. Dämmet ej med i NAP.

Munka kvarn i Noån

Några hundra meter från Lillekulla tittade vi på Munka kraftverk som är i drift. Här är fallhöjden cirka 9,5 meter. Dammvallen, med väg, är byggd på en forsnacke av berg. Fallet utgör ett naturligt definitivt vandringshinder mellan sjöarna Ralången och Noen för all fisk utom ål. Vi träffade ägaren till kraftverket, och diskuterade rimliga krav, och vilken nytta åtgärder uppströms kan ge. Kraftverket är med i NAP.

Aneby kraftverk i Svartån

Efter dessa kulturdämningar och ett aktivt kraftverk åkte vi vidare till samhället Aneby. Där finns ett privatägt magasinkraftverk från 1916 som nyttjar cirka 14 meters fallhöjd i Svartån.  Det reglerar Anebysjöns nivå och tar emot upp till 2,3 m³/s genom en trätub som löper i ravinen. Vatten som inte går genom turbinen släpps ut i den gamla åfåran bredvid (genom “flodutskovet”, en lucka som släpper ut överskottsvatten). Tillsammans med Stalpets vattenfall längre ner har platsen länge utgjort ett naturligt vandringshinder. Kraftverket är med i NAP.

Stalpets kraftverk och vattenfall i Svartån

Strax nedströms Aneby ligger Målkvistadammen, som samlar upp vatten till Stalpets kraftverk. Här nyttjas en
fallhöjd på cirka 35 meter och upp till 3,3 m³/s leds genom en nedgrävd tub. En mindre mängd vatten släpps samtidigt ut i åfåran, som rinner genom det 20 meter höga Stalpets vattenfall och vidare mot sjön Ralången. Fallet är ett definitivt, naturligt vandringshinder för fisk och frågan är om ål någonsin kunnat ta sig förbi — det är oklart om arten finns i Anebysjön. Kraftverket ingår i NAP.

Tillbaka på hotellet samtalade vi om olika syn på vattenkraft, hur NAP-processen kan förbättras och hur olika intressen kan mötas. Alla uttryckte uppskattning för initiativet att samtala, nätverka och byta perspektiv.

Dag 2 – Tekniska Verken och Tranås Energi 

Andra dagen besökte vi fyra anläggningar där miljöåtgärder redan har genomförts – konkreta exempel att lära av.

Laxberg med reglering av Sommens magasin 

Sommen regleras till förmån för vattenkraften i Svartån sedan lång tid. Jakob Bergengren från Tekniska Verken visade den rykande färska anläggningen och berättade om den omfattande satsning man gjort för att förbättra konnektiviteten förbi regleringsdammen.

Olstorps kraftverk i Bulsjöån, Tranås Energi 

Tillbaka i Tranås plockade vi upp Magnus Lundberg från Tranås Energi, som var vår guide resten av dagen, och visade tre anläggningar, alla med omlöp, flyktvägar och förbättrad design. 

Först Olstorp, byggt 1906 med cirka 9 meters fallhöjd mellan Västra och Östra Lägern. Kraftverket har full reglerförmåga, tar emot 4 m³/s och producerar 300 kW. Ett omlöp byggdes 2008 med flöde på 300 l/s. Anläggningen är inte med i NAP då åtgärder redan genomförts frivilligt.

Forsnäs kraftverk i Bulsjöån, Tranås Energi

Forsnäs har 12 meters fallhöjd och nyttjar upp till 8 m³/s. Det har nyligen byggts om med nytt intag, turbin, generator och kontrollsystem. Omlöpet tar emot 450 l/s plus ytterligare 150 l/s från en särskild flyktväg för nedströmsvandrande fisk. Även detta kraftverk är utanför NAP.

Visskvarns kraftverk i Bulsjöån 

Sista stoppet var Visskvarn, med 14 meters fallhöjd och ett flöde på 8 m³/s. Effekten är 1000 kW. Här har man byggt ett slingrande omlöp med 600 l/s, samt ytterligare flyktvägar från intagsgallret på 100 l/s. Även detta kraftverk har genomgått frivillig miljöanpassning.

Efter besöken avslutade vi med lunch och samtal på Kalvefalls gård, med delikat fisk och hemproducerad mat.  Diskussionerna handlade om hur vi kan samarbeta så fondens 10 miljarder räcker, hur verksamhetsutövare bäst förbereder miljöanpassningsförslag – och hur föreningen SVAF tänker kring hänsyn till övriga människors önskan om ekosystemtjänster, fiske, andra arter etc.

Reflektioner och nästa steg

Dagarna var givande, med respektfull ton även där åsikterna gick isär. Älvräddarna ville visa att dialog är möjlig – även där konflikterna länge varit låsta. Många deltagare uttryckte önskan om fler liknande möten. En uppföljande konferens planeras till hösten.

FAKTA

Flera bredare frågor berördes:

• Hur ska faunapassager utvärderas? Vad räknas som ett gott resultat?
• Hur hanteras naturliga vandringshinder? Vem avgör om de är passerbara?
• Vad är en “orimlig kostnad” för en miljöåtgärd?
• Varför används inte internationella erfarenheter mer?
• Hur kan visualisering och gemensam databas förbättra överblick och lärande?
• Hur vägs kulturmiljö, elberedskap och översvämningsrisker in i helhetsbedömningen?

Svartårundan samlade ett brett spektrum av aktörer – från kraftbolag, myndigheter och miljöorganisationer till forskare och föreningar. Möten på plats, i verkligheten, är ovärderliga för förståelse och samverkan.