Nationalälvdagen den tredje lördagen i augusti

Vid ett styrelsemöte i april 1996 i Norrbottens Naturskyddsförening kom Lars-Inge Mäkitalo med förslaget, att vi skulle starta en Nationalälvdag. Lars-Inge var civilingenjör på samhällsbyggarlinjen och specialinriktad på sötvattensfrågor. Bakgrunden till förslaget var en händelse, som han var med om under ett uppdrag i Zimbabwe.

Han fick följa med till floden, där folket samlades i mörkret. Man steg ombord i sina båtar med facklor i händerna, rodde utför floden och sjöng hymner till det livgivande vattnet, som gett dem möjlighet att överleva och föra livet vidare.

Kontrasten till vårt samhälles sätt att behandla samma dyrbara naturresurs kan knappast framstå i bjärtare belysning.

I år är det ett decennium sedan riksdagen utnämnde Torne-, Kalix-, Pite- och Vindelälvarna till nationalälvar, och åtta år sedan våra stora, fria vattendrag första gången hyllades under Nationalälvdagen. Arrangörer av festligheterna är ideella föreningar som byautvecklings-föreningar, hembygdsföreningar, fiske-, naturskydds- och friluftsföreningar m fl. I en del föreningar har man konstaterat att: ”Nationalälvdagen har kommit för att stanna”, eller att: ”Nationalälvdagen är höjdpunkten i byns årsprogram”. Även företag har inlemmat firandet av Nationalälvdagen i sitt kommersiella utbud av tjänster. Sedan ett par år tillbaka har man också kunnat se marschallupplysta strandtomter, där familjer ordnat privata fester just på Nationalälvdagen.

Av Sveriges levande strömmande vatten har vi kvar endast de fyra stora nationalälvarna, som tillsammans med resten av de outbyggda strömvattnen utgör 30 % av det som en gång funnits. Vore det inte skäl att hylla det som finns kvar med en egen Älvdag?

Överallt hyllas vattnen med ljus. Man samlas vid eldar, broar dekoreras med marschaller, fackelkonvojer går ut i älvarna och promenadvägar pryds med marschaller. Programutbudet varierar beroende på byarnas lokala förutsättningar. I de flesta av dem ordnar man familjevänliga arrangemang med gemenskapsskapande aktiviteter vid grilleldar i skymningen. På de större orterna organiserar man mera omfattande program med gudstjänster, hyllningstal till de fria vattnen, konstutställningar, uppvisningar, tävlingar osv. Sång och musik ljuder överallt under de timmar samlingen varar.

För att nå en överenskommelse om den lämpligaste dagen för firandet av våra Nationalälvar genomfördes en enkät bland kända arrangörer. En klar majoritet förordade, att den tredje lördagen i augusti vore lämpligast. Man nämnde skymningen, som en förutsättning för att ljusen och eldarna skulle göra sig bäst, och något av sommarvärmen skulle ännu finnas kvar. Den tredje lördagen skulle också kunna ses som ett avsked till sommarens friare liv, innan man inrättade sig i höstens mera kravfyllda tillvaro.

Låt oss varje år, den tredje lördagen i augusti samlas för att visa vår glädje och tacksamhet över att få leva vid våra fritt flytande vatten!

Kerstin R.