Samtal med EU-kommissionär Jessika Roswall om vatten och miljö

Stockholm, EU-kommissionens Sverigekontor på Vasagatan. Ett sjuttiotal personer fyllde konferensrummet när Sveriges EU-kommissionär Jessika Roswall mötte journalisten Laura Ingemarsson från Dagens ETC för ett lunchsamtal om miljö, säkerhet och Europas framtid.

Jessika Roswall, tidigare EU-minister i Ulf Kristerssons regering, har nu varit ett år i Bryssel. Som kommissionär ansvarar hon för miljö, konkurrenskraft, cirkulär ekonomi och vattenresiliens – och är den första i EU-historien med ”vatten” i sin titel.

– Vi har tagit vatten för givet för länge. Nu måste alla medlemsländer minska sin vattenanvändning med tio procent, sa hon och beskrev EU:s nya vattenresiliensstrategi som ett av sina viktigaste initiativ. Strategin ska möta både torka och översvämningar, återställa vattendrag och stärka ländernas beredskap inför klimatförändringarna.

Samtalet med Laura Ingemarsson rörde sig mellan miljöpolitik och EU:s säkerhetsagenda. Roswall betonade hur klimat- och industrifrågor numera hänger tätt samman.
– Allt vi gör handlar i grunden om säkerhet – energisäkerhet, livsmedelssäkerhet, klimatresiliens och konkurrenskraft, konstaterade hon.

Sveriges EU-kommissionär Jessika Roswall i samtal med Laura Ingemarsson från ETC på EU-kommissionens kontor i Stockholm. ”Vi måste sluta ta vatten för givet”, sa Jessika Roswall.

Frågor från publiken

Efter cirka 40 minuter öppnades golvet för frågor. Siri Lundström från Älvräddarna och Luleälvens vattenråd var först ut. Roswall kände till Älvräddarna sedan sin tid som minister, vilket är positivt, men kommenterade att hon inte sett Luleälven, bara Luleå stad.

Frågan gällde Sveriges NAP-process, den långa pausen och den omfattande omprövningen av all vattenverksamhet. Och om det överträdelseärende som ligger mot Sverige hos EU-kommissionen.
– Hur ser du och kommissionen på Sveriges agerande kring vattenkraften, med tanke på pausen i omprövningen och den felaktiga underlagsdata som använts? frågade Siri.

Roswall svarade att hon inte kan kommentera nationella processer, men framhöll att kommissionen alltid föredrar dialog framför att driva överträdelseärenden.
– Jag vill helst inte ha några överträdelser alls. Vårt mål är att medlemsstaterna ska genomföra den lagstiftning vi gemensamt beslutat om. Sverige är inte särskilt utpekat negativt, men implementeringen av EU-lagar är en utmaning i många länder, sa hon.

Publiken från civilsamhället och näringslivet lyssnade till en diskussion om vattenresiliens, miljöpolitik och EU:s utmaningar. Siri Lundström från Älvräddarna ställde första publikfrågan – om vattenkraft, NAP-processen, Svenska Kraftnäts felaktiga underlag och Sveriges överträdelseärende.

Därefter följde frågor om bland annat textilåtervinning – där Roswall försvarade den nya EU-regeln om separat insamling som nu gäller i hela unionen – och bioekonomisk strategi, där hon lyfte bioenergi som en central del av EU:s väg mot självförsörjning och grön omställning.

Samtalet avslutades i lättsam ton efter en timme, men med ett allvarligt budskap om klimatet och Europas framtid.
– Det är tuffa frågor, men det här året har varit det roligaste i mitt liv. Det är fantastiskt att få bidra till att bygga ett mer hållbart och motståndskraftigt Europa, menade Roswall.

När alla reste sig bildades en liten kö framme hos Roswall. Siri, som suttit längst fram, stack snabbt emellan.
– Du har en stående inbjudan till Luleälven, och fick ett leende till svar.

Ge en donation Bli medlem/sponsor

8 CommentsComment on Facebook

Det är viktigt att även personsäkerheten får en betydande del i restaurering av vattenvägar. Det behövs en balans mellan ekologi och personsäkerhet. Många gånger ser jag klipp på sociala medier där restaureringen blir bra för fisken men katastrofalt usel sett ur säkerheten för människor.

Högst rimligt ja. "Lekbottnar" var dagens ord 😅😅

Very true... these are 'industrially modified' rivers just as much as those lined with concrete in our towns and cities!

Restaurering av många vattendrag sker sedan år tillbaka i Norrbotten och Västerbotten och säkert annorstädes också. Det är få idag som ifrågasätter restaureringarna.

Vill säga att inget har förändrats sedan dess,i Norrbotten och västerbotten!!!! Älvar förstörda totalt!!!!! Om vi vill kan vi ha både fisketurism och vattenkraft!!!!!🦈🐟🦭🐬🐋🐳🌅🌄

Kan ni inte ge ut en summering av de sista decenniernas resultat från restaureringsarbetena ni utfört i Sverige ! 1. Delge allmänheten alla positiva resultat ni skapat genom ert envetna arbete riktat mot att återetablera stationär storvuxen insektsätande populationer av Harr/Öring. Ni vet sådana vattendrag dit tex. utländska flugfiskare vallfärdar för att fiska torrfluga på stor fisk. Hur många torrflugeströmmar av dignitet har ni skapat ur era tusentals projekt som pågått i flera decennier ? Delge nu inte statistik från alla de vattendrag där ni förstört och omvandlat stationära bestånd till att gynna lekvandrare som lax o Havsöring. Det kan inte vara svårt att samla ihop den statistiken efter decennier av stenonanerande ! 2. I förra frågan efterfrågade jag statistik på i hur många vattendrag ni skapat populationer med gott om småfisk + stor stationär fisk, mixxat med mycket stora närings och lekvandrare. Men om ni misslyckats med det så borde ni i alla fall kunna plocka fram det näst bästa exemplet. Vattendrag där ni återetablerat näringsvandrande öringbestånd likt det som fanns i Gimån Stavre innan fiskevårdare förstörde det unika fisket. Eftersom ni är proffs så måste det finnas dussintals med restaurerade vattendrag som idag motsvarar och ersätter det färlorade fisket i Gimån Stavre ! Stavre var unikt innan biologer stenonanerade(resturerade) på de flottledsrensade sträckorna så att de stora öringarna försvann. 3. Ur statistiken borde man även kunna plocka fram misslyckanden likt den katastrof som skett i Gysinge där Harren slogs ut när ni omvandlade strömmarna för att gynna Lax o Havsöring. Men det misslyckades också och nu står vi med ett totalt fiasko i Nationalparken. Kan ni inte delge statistik som visar hur ofta era åtgärder förstört vattendrag ? Risken med att grunda upp och skapa monokulturer med grävmaskin kan bli att man trycker ut småfisken från strömpartierna tidigare i livscykeln. Vilket leder till att de småvuxna individerna blir föda åt predatorer. Men det har ni förstås tänkt på och undvikit. Genom användandet av andra metoder än elfiske vid insamlande av mätdata för att bevisa det. Näringen ni representerar är ju ärlig mot allmänheten då ni öppet visar att näringen inte handlar om att med hjälp av körsbärsplockad data skapa en positiv överrepresentation i statistiken. Inte är det så att ni med körsbärsplockad elfiskedata skapar en falsk positiv bild av insatserna. Visst har de fel som tror att ni gör så här för att ni vill skapa incitament. För att få bidrag så ni kan fortsätta köra grävmaskiner i all oändlighet. Inte är det som belackarna påstår att ni i er statistik bortser från att inventera förekomsten av de större stationära individerna genom att använda er av elfiskedata. Som bara visar ökningen av antalet småvuxen fisk i de grunda monokulturerna ni medvetet skapat. För visst har ni gjort Sverige till ett föredömligt exempel på hur man stenonanerar (restaurerar) flottledsrensade vattendrag så man återskapat ekosystemen och fiskpopulationerna ? Visst är det så att fisketuristerna som är ute efter torrflugefiske överlag vallfärdar specifikt till de vatten ni åtgärdat och inte till de vattendrag som lämnats oberörda av er stenonani ? Följande stämmer såklart inte: Vid flertalet tillfällen så har biologer sagt till mig att vi gör inte dessa åtgärder för turistfiske. Utan vi gör det här arbetet för att skapa en visuell bild av ett restaurerat ekosystem. Fortsätt med det goda arbetet och håll er på den utstakade banan.... Där näringen hålls sysselsatt och fiskbeståndet inte står i fokus !

Absolut nödvändigt

Alla dammar som inte ger nåt RIV