Tidöpartierna ger vattenkraften frikort, allmänhetens försvarare (Kkg) får rött kort
Vi kommenterar pressmeddelandet från Klimat- och näringslivsdepartementet den 26:e maj
som finns HÄR:
Vi vill också passa på att tillägga/upplysa att Kammarkollegiet (Som vi syftar på med Kkg i rubriken) inte längre är part i miljömål i domstol sedan januari i år, något som kommer att ha förödande konsekvenser för alla slags miljöprocesser.
Inte minst alla vattenkraftsrelaterade mål som vi bevakar och deltar i.
Tidöpartiernas beslut – vad betyder det i praktiken?
Miljökraven urvattnas
Regeringen som är en produkt av Tidöavtalet fullföljer ett redan svagt förslag – nu blir det ännu enklare att undvika åtgärder i våra älvar.
Inga faktiska förbättringar väntar
Alla möjligheter till undantag från miljökrav ska användas. Resultatet? Nästan inga förändringar sker i verkligheten.
”Balans” betyder total slagsida
När regeringen säger att de vill ”balansera miljö och energibehov” betyder det i praktiken: 100 % till kraftproduktion, 0 % till vattenmiljön.
Sunt förnuft enligt vem?
Regeringen hävdar att miljökrav ”sätter krokben” för sunt förnuft – men vems förnuft är det som får gälla? Kraftindustrins?
Vattenkraften – ett påstått offer
SD pratar om att vattenkraften ”behandlats styvmoderligt” – trots att den historiskt sluppit undan allt vad miljöansvar heter.
Älvdalarna talar ett annat språk
Påståenden av Moderaterna om att vattenkraften skapar en levande landsbygd klingar ihåligt och helt verklighetsfrämmande uttryck. Fråga de som lever i sönderreglerade älvar och hur de blivit kompenserade?
Verksamheter som inte har råd med miljöanpassning? (fiskvägar)
Sverige har elöverskott och en ökad årsnederbörd alltjämt – men de styrande säger sig inte ha råd att släppa en enda droppe förbi kraftverken.
Fakta som göms undan
Samtidigt som kraftbolagen släppt vatten förbi turbinerna vid negativa elpriser, vägrar man ge något till livet i älvarna, det är samma visa hela tiden.
Miljön får inga rubriker
Trots att detta är en historisk nedrustning av vattenmiljöskyddet, lyser nyhetsrapporteringen med sin frånvaro hos etablerad media utom några få som bevakar miljöintressen.
Hotet mot nationalälvarna
Sällan har hotet mot våra nationalälvar varit så påtagligt. Samtidigt ser vi hur ansvariga politiker tassar som katten kring het gröt – ingen vågar tala klarspråk.
När Kammarkollegiet tystats – vad står egentligen på spel?
Läs mer s.73 genom att klicka/ladda ner i Prop. 2023/24:152: HÄR
Miljörättens ryggrad försvinner
Kammarkollegiet har varit statens egen oberoende röst i miljömål – nu tystas den. Det innebär att det allmännas miljöintresse står utan försvar i domstol.
Regeringen backar från sitt eget ansvar
Genom att ta bort Kammarkollegiet från miljöprocesserna avsäger sig staten sin roll som miljöpart i rättssystemet – en historisk reträtt.
Obalans i rättssalen
Miljöorganisationer saknar resurser, medan industrin har heltidsjurister. Kammarkollegiet jämnade ut den maktobalansen – nu försvinner det skyddet.
Vem försvarar miljön nu?
Utan Kammarkollegiet står det akvatiska livet och älvarna utan garanterat juridiskt ombud med spetskompetens. Det är ett systemskifte – från gemensamt ansvar till ensidigt exploateringsfokus. De räknar med att NGO´s ska ta huvudansvaret, det finns nästan inga resurser att lägga på detta område, de är redan knappa och NAP prövningarna riskerar att bli en fars efter hur regeringen tydligt demonstrerar sin linje.
Det är Älvräddarna stort sett ideellt som deltar i flest mål idag, och Sportfiskarna med 1 jurist som på något sätt deltar i processerna organiserat.
Och vi är den enda titulerade miljöorganisationen (Sportfiskarna är en intresseorganisation som jobbar mer mångfacetterat).
Demokratisk försämring
När staten inte längre representerar det allmänna intresset i domstol, tystas även folkviljan. Vår miljörätt bygger på idén om balans och öppenhet – nu urholkas båda.
Regeringen kallar det “effektiv miljöprövning”, men resultatet är att miljöprövningen förlorar sin självständighet och trovärdighet.