Vårkrönika 2004

Källand på samma höjd och seger för Långforsen.

Allt sedan barndomen har jag fascinerats av vattendelare, som gör att vatten rinner genom olika vattendrag till sjöar och hav. Det har lett till att jag sökt vattendragens källor. Då jag bott vid Kolbäcksån i över fyrtio år, har jag haft tid att gå igenom en hel del av åns källflöden men först nu, har jag mera systematiskt börjat sammanställa mina iakttagelser, samtidigt som jag räknar med att kunna dokumentera naturen kring ett urval av Kolbäcksåns källflöden med text och foton. Område med många källflöden har jag valt att kalla källand .

I sydvästra Dalarna och norra Västmanland delar Kolbäcksån vatten med Svartälven, Dalälven och Arbogaån. Det innebär att såväl Kattegatt som Bottenhavet och Östersjön hämtar vatten från källanden på detta Bergslagens ”tak” på höjder mellan 400 och 550 meter över havet. Norrström som avvattnar Mälaren är därmed Sveriges sydligaste vattendrag, undantagandes fjällälvarna, som ger havet vatten från ett avrinningsområde vars högsta delar ligger över 400-metersnivån.

Tittar man på norra Sveriges skogsälvars avrinningsområden, dit såväl Kolbäcksåns som Arbogaåns räknas, finner man att nästan alla har källand med berg på omkring 500 meters höjd med undantag av Lögde älv och Öreälven i Västerbotten, där bergen i källandet når 700-metersnivån. Sangisälvens källand norr om polcirkeln utgör undantag åt andra hållet med höjder på cirka 300 meter.

Under påskveckan, när blåsippor och tibast blommade i Strömsholm vid Kolbäcksåns utflöde i Mälarviken Freden, hann jag med en härlig finalskidtur för säsongen i nordöstra hörnet av åns källand, på gränsen till Gyllbergens naturreservat utanför Borlänge. Dit återvänder jag i maj för att börja fotodokumentationen i spirande och skir grönska.

Under vintern kom det glädjande beskedet att Långforsen i jämtländska Långan ser ut att få leva vidare. Det var ett besked som återigen visar att kampen för de fritt strömmande vattnen ger resultat. Mer om detta står att läsa under rubriken Nyheter på vår hemsida. Vi kanske inte ska ta ut den definitiva segern i förskott men förhoppningsvis ska vi med positiva förväntningar delta i årsmötet i augusti. Mötesplats blir Kälom dit många älvräddare förväntas komma.

När jag nu sätter punkt för denna krönika blommar vitsipporna på vår tomt och sädesärlan vippar fram på gräsmattan som börjat grönska. Storspoven drillar över Kolbäcksåns mader och sångsvanarna har tagit rast i naturreservatet Gnien i väntan på islossning norröver. Våren övergår snart i sommar.

Per W.