Fler unga till Älvräddarna, ett måste!

Årets stora begivenhet i ÄlvS, årsmötet vid Kukkolaforsen på lördag och söndag väntar. Tiden går svindlande fort och gör att minnena från förra årets möte vid Långforsen känns ligga väldigt nära bakåt i tiden. Lyckosamt slut blev det i kampen om Långforsen och i år får vi med fortsatt vässade klor argumentera för vikten av att bevara våra strömmande vatten i hela landet. Vi måste också anstränga oss för att få med fler unga i det arbetet.

Jag och min hustru Ingvor har den här sommaren ägnat mycket tid till att inventera floran utmed Kolbäcksåns källflöden i det vi nu benämner Källandet. Vi har blivit än mer medvetna om varje rinnande vattens ovärderliga inverkan på flora och fauna. Kulturen utmed vattendragen har vi inte kunnat undvika att beröra i vårt arbete. Häromdagen besökte vi några av Källandets fäbodar. Nedanför Bastbergets fäbodvall i Gagnef startar ett av Kolbäcksåns källflöden sitt lopp. På vallen går skällkor och betar och fåren bräker. Med sina 150 byggnader lär vallen vara Skandinaviens största och här har sommararbete bedrivits oavbrutet i 450 år.

På våra exkursioner i Källandet har vi kunnat fotografera så förnämliga växter som Kung Karls spira, ögonpyrola och brudsporre. Att få uppleva de kvillrande bäckarnas miljö är stimulerande. Varje liten bäck är värd att bevara.

En av uppgifterna på årsmötet måste bli att diskutera hur vi ska kunna föra ut budskapet om vikten av skydd av strömmande vatten till en ny generation människor. Det som vi, som varit med i gamet länge, tycker är självklart kanske inte alls är det bland ungdomar och de nya politiker som har att fatta beslut om energipolitiken. Därför behövs Älvräddarna.

Vi ses vid Kukkolaforsen på lördag och söndag!

Per Wernberg