Krönika i november, “mer regn att vänta”
Tiden går och det har hunnit rinna mycket vatten under broarna sedan sommarens årsmöte i Storsjö kapell både bildlikt och verkligt. Mycket talar för att vår enträgna kamp om fiskvandringsvägar börjat vinna gehör i vida kretsar. Till och med kraftbolagen förstår nu ord som vandringshinder, omlöp och slitsränna även om de helst inte vill tala om dem annat än som vattenkraftshinder. Men jag känner dock en viss optimism om att vi om några år har nått full förståelse för våra och EU:s krav på det här området. Nu hänger det framförallt på våra politiker hur snabbt det kommer att gå. Vi älvräddare måste ha kontinuerlig kontakt med de politiker som sitter i beslutande ställning i vattenkraftsfrågor både på riksplanet och lokalt.
I våras befarade jag att vårfloden skulle utebli här i Bergslagen på grund av vinterns dåliga snötillgång. Vad jag inte hade räknat med, men kanske bort förutsätta, var sommarens omåttliga regnande som gjorde att vi fick högvatten, mycket höga flöden och översvämningar redan i juli som följd. När detta skrivs den 7 november forsar fortfarande Kolbäcksån, dånande fram genom Hallstahammar. Strax efter soluppgången i morse var hustrun och jag ute på en upplevelserik promenad utmed Sörkvarnsforsen där strömstararna tappert kämpade efter föda i de strida strömmarna. Vattnet föll över klipphällarna och kastades i kaskader högt upp i luften där dagens första soltrålar kom att brytas i regnbågens alla färger i vattendropparna.
Efter att under sommaren ha hört meteorologer tala om kommande klimatscenarion har jag förstått att vi kommer att få leva i ett mycket blött tillstånd framöver där regnen kommer att ta formen av häftiga skyfall. De svenska meteorologerna, sånär som någon enda, är överens om koldioxidutsläppens inverkan på klimatet. Med fortsatta växthusgasutsläpp får vi, i främst Mellansverige, regnigare somrar, varmare vintrar och varierande höga flöden året runt. Vårfloderna kommer inte att bli påtagliga eller kanske helt utebli. Tendensen är redan tydlig.
Vid den stora konferensen om Mälaren i Eskilstuna i augusti, som jag deltog i, visade man på behovet av ändring av Mälarens reglering i Stockholm där sjön rinner ut i Saltsjön genom Norrström (Stockholms ström). Med tanke på de stora vattenmängder som framöver kommer att strömma ut från Bergslagens åar till Mälaren måste man kunna höja den framtida avbördningen från Mälaren, som idag är cirka 800 kubikmeter per sekund, genom att öppna Söderström (Slussen) och därmed höja avbördningen till totalt cirka 2000 kubikmeter per sekund. För att möta havsytehöjningen, som trots landhöjningen, kan komma att förorsaka saltvattenintrång i Mälaren, måste skyddsbarriärer byggas i Stockholms inre skärgård. Mälaren är idag råvattentäkt för två miljoner människor. Vid den fortsatta planeringen av vattennivåerna måste man ta hänsyn till strandmiljöerna och den biologiska mångfalden kring Mälaren. På våren måste till exempel strandängarna få bli översvämmade.
Idag har jag ställt ut snöskyffeln för att blidka vädergudarna om att låta snön få komma. Än så länge och kanske ytterligare några år framöver kan man hoppas på vintriga vyer i Bergslagen.
PER WERNBERG