Krönika i tidig mars 2012

Så kom den med stormsteg och stormvindar – våren 2012. Orkanvindbyar i fjällen och hårda vindar långt ner över landet i början av mars. De vid vatten levande flyttfåglarna visste vad det betydde och uppsökte snabbt strömmar och sjöar där isarna ruttnat och börjat gå upp. Sångsvanar i hundratal landade på isarna långt upp i Svealand och själv hade hustrun och jag nöjet att få se Kolbäcksådalens först landade sångsvanar från vår stuga i Ståltorp. Tretton skarpt vita svanar stod eller låg på den mörkare isen intill en blå vak i Suras Östersjön och i ån, som gick upp häromdagen, simmade tre storskrakar omkring ner mot Olbergaströmmen.

Vattenföringen i Kolbäcksån har varit mycket hög hela senvintern och kraftbolagen verkar ha sugit musten ur vattendraget obekymrade om att snötäcket långt upp i Källandet varit magrare denna vinter än på länge. Vårfloden kan komma att utebli med åtföljande flöden långt under medelnivåerna under våren och sommaren med störningar för fisket och den biologiska mångfalden. Plötsligt i förra veckan ströps också vattenföringen markant och det ska bli intressant att se om minimitappningen förbi kraftverken kan hållas från första april då den normalt ska höjas.

I fjällälvarna är läget annorlunda. Det finns gott om snö för att fylla magasinen vid den kommande vårfloden. Blir vårfloden extrem bör det finnas goda möjligheter att släppa vatten på sidan om kraftverken . Görs det med planerat sikte på att påverka fisket och det biologiska livet i älvarna positivt kan en sådan vattenföring stå sig genom hela sommaren. Till det krävs bara kraftbolagens goda vilja att visa ett visst mått av miljöintresse.

Att det har snöat mycket över inre och norra Norrland de senaste månaderna och att nederbörden har varit blygsam över östra Svealand och sydöstra Norrland stämmer väl med de förutsägelser som finns om det framtida klimatet till följd av den globala uppvärmningen. Det skulle innebära att vi för Norrlands del framöver kommer att kunna producera el i sådan omfattning att kraftbolagen mycket väl ska kunna släppa vatten förbi verken och ut i torrfårorna samt bygga fiskvandringsvägar förbi dammarna i enlighet med EU s vattendirektiv. Allt detta för att förstärka det biologiska livet. Västra Götaland kan komma att få ökad nederbörd medan det för östra Svealands del verkar vara svårare att sia om framtida nederbörd.
Framsynta kraftverksägare i hela landet har redan börjat planera för de krav som vattendirektivet anger medan andra än så länge strävar emot eller verkar ointresserade.

Hur som helst, nu kan vi glädjas åt att ljuset och värmen drar upp över hela vårt land och att naturens växt- och djurliv därmed väcks till liv så som det gjort i årtusenden. Nu väntar vi på tranornas ankomst.
Som älvräddare är vår uppgift att se till att växt- och djurlivet i och utmed våra strömvatten blir så rikt som möjligt genom att väcka opinion för skydd av dessa vatten.

PER WERNBERG