När gammal juridik möter moderna miljökrav
Här vill Älvräddarna visa på vårt engagemang i en rättsfråga som är mycket aktuell just nu. Det handlar om begreppet ”urminnes hävd”. I och med att nya lagstiftningen trädde i kraft januari 2019 med ändringar i miljöbalken för att kunna genomföra ”nationella prövningsplanen för vattenkraft”, NAP, tillerkändes urminnes hävd, som egentligen är en gammal fastighetsrättslig juridisk konstruktion, som likvärdigt med ett tillstånd enligt miljöbalken.
Begreppet utmönstrades ur Jordabalken på 1970-talet, men lever tyvärr (och givetvis) kvar i den extremt föråldrade vattenrätten, numer genom att de som anmält sig till NAP och anser sig ha urminnes hävd anses vara godkända att driva sina kraftanläggningar vidare till det datum de ska omprövas. Men det finns olika uppfattningar om hur långt denna ”rättighet” sträcker sig. Vi menar som minimum att dammägaren måste bevisa att man haft sin anläggning helt oförändrad sedan 1882.
Målet i korthet:
Länsstyrelsen i Värmland förelade 2018 en dammägare att antingen riva ut sin gamla damm, eller ansöka om tillstånd enligt miljöbalken för dammen och den dämning den innebär.
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg upphävde föreläggandet efter att ägaren till dammen överklagat detta. Länsstyrelsen överklagade då domen till Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), vilka kom fram till att det krävs någon form av bevisning för att urminnes hävd ska gälla.
Mark-och miljödomstolen i Vänersborg fick alltså målet i retur, och avgjorde i januari i år till dammägarens fördel, igen.
Älvräddarna har nu överklagat den domen, som nu Mark- och miljööverdomstolen ska fundera på om de först och främst ska lämna så kallat ”prövningstillstånd”, dvs. om de ska ta upp frågan för prövning en gång till. Vi hoppas givetvis att MÖD ska se på saken som vi…
Nedan kan ni hämta vårt överklagande. God läsning!