Debatt GPs ledare 28/10-24
Skydda våra vatten och vår miljö för framtiden
Älvräddarna har skrivit en debattartikel med anledning av Göteborgspostens ledare den 28/10-24, “Håkan Boström: Sveriges kulturlandskap hotas av vantolkat vattendirektiv”
Tyvärr vill inte GP publicera vår text, därför postar vi den här som ett öppet brev:
Håkan Boströms ledare i Göteborgsposten (28/10) kritiserar Sveriges tolkning av EUs vattendirektiv, och hävdar att dammar och småskaliga kraftverk riskerar att förstöras till följd av miljökraven. Men i själva verket handlar detta om att säkerställa en balans mellan att värna kulturmiljöer och att återställa våra vattenekosystem för framtiden.
Att påstå att en mängd sjöar och vattendrag kommer försvinna, bli till träsk och till slut växa igen, är direkt felaktigt. Om en damm avsänks och tas bort kommer givetvis vattendraget att ha samma flöde som innan, och strömmande vatten blir garanterat inte igenväxta träsk – tvärtemot är det ett faktum att dammar nästan undantagslöst växer igen! Detta finns det finns det otaliga exempel på.
Behovet av moderna miljökrav
Flera mindre dammar och kraftverk påverkar idag vattenflöden och den biologiska mångfalden negativt. Arter som lax och ål är beroende av fria vandringsvägar för sin överlevnad, men de har nästan utplånats då många av våra vattendrag har blockerats under decennier. EU:s bindande vattendirektiv, som Sverige förbundit sig att följa, syftar till att säkerställa att vattenmiljöer återställs och att vi uppfyller gemensamma miljömål för ett hållbart samhälle.
Det är inte fråga om att blint förstöra kulturhistoriska lämningar. Tvärtom handlar det om att noga utvärdera varje plats och identifiera vilka dammar som måste öppnas för att återställa naturliga flöden. Verksamhetsutövaren ger ett förslag på hur miljökraven ska uppnås och om miljödomstolen finner att åtgärderna är tillräckliga kan verksamhetsutövaren få bidrag från Vattenkraftens Miljöfond för att utföra åtgärderna. För dammar med särskilt kulturhistoriskt värde finns alltid möjligheten att bevara eller restaurera dem på sätt som både skyddar kulturarvet och förbättrar vattenmiljön. I många fall kan kreativa lösningar, som fiskvägar, omlöp eller justeringar av flöden, balansera dessa intressen.
Ekosystemens värde och klimatanpassning
Det svenska kulturlandskapet omfattar mer än bara byggda strukturer; det inkluderar även friska vattendrag och levande ekosystem. Många dammar används inte längre, stoppar upp vattenflödet och orsakar förlust av biologisk mångfald. Fungerande ekosystemen erbjuder grundläggande tjänster som vattenrening, flödesreglering som motverkar översvämningar, grundvatten och livsmiljöer för hotade arter. Att återställa vattendrag innebär därför att bevara en mer långsiktig form av kulturarv.
Klimatförändringar innebär dessutom nya påfrestningar för våra vatten. Om vattenflöden påverkas negativt av små, föråldrade dammar, förlorar vi inte bara arter utan även möjligheten att anpassa våra samhällen till framtida klimatutmaningar.
Ansvarsfullt bevarande för framtiden
Det är missvisande att jämföra dagens miljöanpassning av vattendrag med rivningen av stadskärnor på 60-talet. Miljöåtgärderna idag baseras på forskning och genomförs med målet att skapa hållbara ekosystem för framtida generationer. Sveriges arbete med att miljöanpassa vattenkraften är ingen kapitalförstöring, utan tvärtom, en nödvändig åtgärd för att säkerställa livskraftiga ekosystem och ett robust klimatförsvar.
Lösningen är inte att behålla alla gamla strukturer oavsett miljöpåverkan. Det handlar istället om att hitta vägar framåt där kulturarv och miljö kan existera sida vid sida. Genom att ta bort vissa vandringshinder och samtidigt restaurera eller bevara värdefulla dammar kan vi skapa ett kulturlandskap som både hyllar vårt förflutna och tar ansvar för framtiden.
Vägen framåt
Förändringar är svåra, men de är också nödvändiga. Vi behöver en miljöpolitik som både värnar vårt kulturarv och som samtidigt ser till att våra vatten och ekosystem är motståndskraftiga och levande. Istället för att se detta som en attack mot landsbygden bör vi se det som en möjlighet att förena natur och kultur. På så sätt skyddar vi inte bara historien, utan säkerställer också en hållbar framtid för våra vatten och de samhällen som är beroende av dem.
Låt oss fokusera på lösningar där vi kan bevara det bästa av vårt kulturarv, samtidigt som vi ser till att våra vatten fortsätter att vara en livskraftig resurs för kommande generationer.
Älvräddarnas Riksorganisation
Richard Löwall, ordförande
Siri Lundström, vice ordförande