Skogsstyrelsen & vattendirektivet

Skogsbruk kontra vattendirektivet

I mitten av februari kom en dom från mark- och miljödomstolen (MMD) som återförvisade 33 (!) stycken klagomål till Skogsstyrelsen (Sks) för förnyad handläggning, sedan Naturskyddsföreningen överklagat anmälda skogsbruksåtgärder där Sks undlåtit att beakta artskyddsförordningen och miljöbalkens krav på vattenkvalitet. Att Sks tillämpar ett dysfunktionellt, automatiskt kontrollsystem för att konsekvent och medvetet sortera bort relevant information om fridlysta och skyddade arter vid avverkningsanmälningar är inom naturvården känt sedan länge. Många överklaganden ger belägg för detta förfarande i vunna domar.

Det som gör denna dom extra intressant ur vårt, Älvräddarnas Riksorganisation (ÄlvR), perspektiv är MMD:s uttalande om Sks undlåtenhet att i avverkningsanmälan beakta lagen som ska värna vattenkvaliten i sjöar, vattendrag och grundvatten. Det är, vad ÄlvR känner till, första gången som en domstol lyfter denna fråga med koppling till skogsbruket.

Värnande om vatten är i detta sammanhang liktydigt med att uppfylla vattendirektivet och då särskilt förbudet mot att försämra och till och med äventyra möjligheten till förbättring av vattenkvaliten, allt enligt den så kallade Weserdomen (C-461/13, statusklassen för en kvalitetsfaktorer, som tillsammans avgör vattnets miljökvalitetsnorm, får inte försämras men i enstaka fall kan mindre undantag tillåtas).

Inte försämra/äventyra vattenstatusen

Domstolen ger nu legalitet åt att ifrågasätta skogsbruksåtgärder som riskerar eller kan äventyra att vatten, inklusive grundvatten (att Weserdomens principer även gäller kemisk grundvattenstatus fastslog av domstolen i mål C‑535/18), påverkas negativt. Weserdomen, meddelad 1 juli 2015, är implementerade i miljöbalken ( 5 kap 4 §) och kallas för försämringsförbudet resp. äventyrandeförbudet.

Allt sedan Weserdomen specificerat tolkningen av dessa frågor i vattendirektivet har olika verksamheter förhållit sig till domen … förutom skogsbruket. Att Sks under lång tid ”lyckats” exkludera Weserdomen i granskningen vid skogsbruksåtgärder är en gåta.

Hur kan skogsbruket skada vattnet

Vilka är då de faktorer som ev. kan försämra/äventyra vatten vid skogsbruksåtgärder? Potentiella faktorer kan till exempel vara ökad grumling, tillförsel av växtnäringsämnen och, det utan jämförelse allvarligaste hotet, läckage av metylkvicksilver (MeHg). Historiska utsläpp och atmosfärisk deposition från koleldning och senare tids förbränning av avfall är huvudkällor till kvicksilver i våra marker. Efter en skogsavverkning suger färre träd upp vattnet ur marken, som istället rinner vidare och tar då med sig kvicksilver. Förutom ökad avrinning från ett hygge uppstår också syrefattiga blöta partier där oorganiskt kvicksilver omvandlas till MeHg, den form av kvicksilver som främst tas upp av levande organismer och anrikas i näringsvävar i levande organismer.

Minskad avdunstning efter slutavverkning  ungefär en fördubbling av vattentillgång marken blir blötare grundvattennivån stiger anaeroba (syrefria) mikrober i blöta syrefattiga marken ökar omvandling av kvicksilver till MeHg (så kallad metylering)  mättade marker ökad avrinning av MeHg till vattnet!

Det hade vi inte en aaaning om

Det finns flera vetenskapliga studier som visar att skogsbruk, främst kalhyggen, bidrar till en betydande förhöjning av MeHg och ackumulering i insjöfisk över tid. Siffror som nämns i sammanhanget talar om en ökning av MeHg på upp till 25 %, andra studier säger drygt 50 % till drygt 10 %, beroende på när avverkningen utfördes.

Vad säger MMD i domen?

Fetmarkeringar av ÄlvR.

“Vid prövningen av anmälan för samråd ska Sks, med tillämpning av hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken, härvid överväga om det finns anledning att meddela ett föreläggande. Både artskyddsförordningen och bestämmelserna i 5 kap miljöbalken om miljökvalitetsnormer för vatten är en precisering av de allmänna hänsynsreglerna när det gäller skydd av arter respektive skydd av vatten” (sidan 11).

”Sks har som nämnts haft en skyldighet att bedöma om det föreligger risk för skada på en fridlyst art eller vattenmiljön” (sidan 13).

”I fråga om påverkan på vattenmiljöer konstaterar domstolen först att vid en anmälan för samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken ska 2 kap 6 och 7 §§ miljöbalken tillämpas varvid följer att de krav som gäller enligt 5 kap 4 § miljöbalken att vattenförekomsters status inte får försämras på ett otillåtet sätt eller möjligheterna att nå en miljökvalitetsnorm äventyras måste bedömas” (sidan 15).

”Av utredningen i målet har framkommit att Sks:s automatgranskning inte tar någon hänsyn till vattenförekomster, dessas status eller miljökvalitetsnormer. Det sker inte heller någon analys av den påverkan på vatten som avverkningen kan ge upphov till. Det kan härvid även noteras att det i dagsläget inte heller finns några generellt tillämpliga föreskrifter om försiktighetsmått avseende vattenförekomster i samband med avverkning som kan ersätta en förutsättningslös prövning enligt 5 kap miljöbalken” (sidan 15).

”Utredningen i målet har enligt domstolen visat att Sks generellt i sin automatgranskning tillämpar en för grov sållning när det gäller skyddade arter i förhållande till praxis i enskilda fall och att man generellt och medvetet underlåter att tillämpa 5 kap 4 § miljöbalken” (sidan 16).

ÄlvR:s kommentar: sista meningen kan inte uppfattas på annat sätt än en rejäl käftsmäll till Sks. När läste man senast att en domstol formulerar en avvikelse/oriktig bedömning som … medvetet?

”Eftersom Sks inte har gjort en fullständig prövning mot miljöbalkens bestämmelser har man inte haft fog för att avsluta ärendet. Det går således inte att bedöma om den anmälda avverkningen strider mot artskyddsförordningen eller miljökvalitetsnormerna för vatten” (sidan 16).

Resumé …

Har ni sett löpsedelsrubriker, hört media basunerat ut domen eller politiker som ställts till svar om hur en myndighet medvetet ratat att följa lagen? Nej, med andra ord som vanligt när skogsbruket hamnar inför skranket. DN är dock undantaget, som förtjänstfullt lyft ärendet. En av få tidningar som har resurser att satsa på undersökande journalistik.

Ett ”normalt” scenario i en annan myndighet hade varit att Generaldirektören (GD) hamnat på den (ö)kända riksdagskyrkogården, men måttstocken på ”acceptabla” överträdelser är en annan inom skogen. Detta hindrar emellertid inte ÄlvR från att lyfta frågan om potentiella MeHg-risker i vatten efter avverkning. Vid sidan om vattenkraftlobbyn har ÄlvR nu fått en ny lobbyelefant att härja med – skogsindustrin!

Domen finns klickbar här: Växjö TR M 6616-23 Dom 2024-02-15

ÄlvR gm. Ulf Ljusteräng

Omslagsfoto: Anja Lomander